Arrangemang på Förintelsens dag skall ställas in i Luleå. Skälet är Israels massmord i Gaza.
Miriam Mozel Öström är judinna och bor i Luleå. Hon är upprörd över beslutet. Vad har Gazakriget att göra med Förintelsen, undrar hon.
Hon har rätt i att bli upprörd av beslutet. Det har vi alla rätt i att bli. Det borde naturligtvis inte blandas ihop. Det finns ingen anledning till att ställa in ett sådant arrangemang. Judarna som förintades är inte ansvariga för sionismens illdåd. Man besudlar minnet av offren med ett sådant beslut. Man ökar polariseringen i samhället. Gör om, gör rätt.
Men svenska dagbladets Sanna Raymans upprördhet bygger tydligen på något annat. Hon skriver:
Vad, exakt vad, är det som gör att det plötsligt är olämpligt att minnas Förintelsens offer? Kom igen! Säg det då! Jag är trött på det här smygandet nu.
Jag vill att ni säger det. Så att vi vet.
Vilkar är ni? Vad ska "ni" säga? Jag vill att du förklarar dig, Sanna. Så att jag vet. Jag är trött på det där smygandet.
(Svensson skriver också.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hmm. Av din text att döma begriper du alldeles precis vad det är jag säger. Men okej.
Det jag vill peka på är att det pågår en försåtlig och förskräcklig glidning av begrepp i debatten.
Vi må debattera och diskutera Mellanösternkonflikten för allt vad tygen håller, men den här sortens urartningar måste hållas kort och på den punkten förefaller vi ju vara överens.
En minnesgudstjänst av Förintelsen torde dessutom innefatta hågkomsten även av alla de romer och homosexuella som liksom det judiska folket föll offer för nazimen. Hur har man tänkt i det avseendet, tro?
Helt enkelt. Det blir än mer allvarligt när de här glidningarna inte längre finns "bara" i några hetlevrade diskussionstrådar på nätet utan slinker igenom och accepteras också av svenska kyrkan och - vad det verkar - Luleå kommun.
Den fråga jag ställer går inte att besvara den utan att i samma stund skuldbelägga alla världens judar och det är just det man gör när man ställer in gudstjänsten med hänvisning till situationen i Mellanöstern.
Det är säkert inte så att komministern i fråga är inbiten antisemit. Med största sannolikhet inte ett dugg.
Han hann väl inte tänka färdigt, eller något. Men det borde han ha gjort. Som person i samhällelig position inte minst.
Därav min retoriska uppmaning och fråga. Den så att säga tvingar att man tänker färdigt det resonemang man mumlar om. Och förhoppningsvis avslutar man då med tanken "Så dumt jag tänkte där!"
MVH
Sanna
Jaha du Sanna. Kul med svar, men det verkar som om du själv tror att ditt eget inlägg var glasklart och inte kunde tolkas som ett angrepp på vänstern.
Jag ser ditt svar här oh jag har även läst ett nytt blogginlägg där du försöker förklara att du inte vill göra det till en vänster/höger fråga, sen länkar du i det blogginlägget till Dilsas bisarra och i ärlighetens namn usla debattinlägg i frågan där hon anklagar just vänstern för att vara anti-semiter.
Ja, en minnesgudstjänst borde innehålla alla de som föll offer.
Sen kan man ju fundera på om inte Israel själva ibland "utnyttjar" just förintelsen i försvar för sin egen politik. Den här tanken som jag nu ger uttryck har ibland ansetts som anti-semitisk, vilket den för mig självklart inte är.
Jag tycker dessutom inte att det är märkligt att man gör det.
Skicka en kommentar