Israelvännerna Förkunnar: Vi Har Inga Argument Kvar

Först lite om rasism:

Residents of the Zeitun neighborhood who returned to their homes once the offensive in the region was over discovered that their walls had been sprayed with slogans such as "Die you all," Make war not peace," "Death to Arabs," "Arabs must die," and "One down, 999,999 to go."

På fotbollsmatch i Israel, en ny ramsa:

"Why have the schools in Gaza been shut down?" "Because all the children were gunned down!"

Vi har sett bilder på israeler på krigsutflykter. Vi har hört om det israeliska stödet att bomba sönder Gaza. Samtidigt som stölden av Västbanken fortgår i det tysta (på Västbanken där de goda infödingarna bor). Vi vet att palestinerna bestraffas kollektivt för att de är palestinier. Är det verkligen endast anti-semitism vi ska tala om i den här konflikten?

Med kolonialism följer rasism. Om man bygger en stat där fienden alltid är ens granne, där den andre alltid är hotfull, alltid är farlig, alltid är ond, så kommer rasismen (det har inte att göra med judarna eller judendomen - utan att göra med den kolonialistiska tanken om ens eget högre värde). Med kolonialismen följer dess apologeter. Och då föds hat och förakt. Rasismen. Och motstånd. För oss som kämpar mot ALLA former av rasism måste därför en kamp mot rasism och anti-semitism med nödvändighet innehålla en kamp mot sionismen. Med nödvändighet.

Om detta vill inte Magnus Sandelin tala. Det han vill säga: Det var ju inte Israels rasism vi skulle diskutera. Nå låt oss återgå, till den viktiga rasismen: anti-semitismen. Låt oss prioritera rätt. Låt oss åter försöka glömma ockupationen av Palestina.

Israelvännernas argument har blivit rent löjeväckande usla denna Israeliska våldsvända. Faktum är att man nu kan samla en bok med liberal fördumning som saknar motstycke som tema. Kanske tänker man: det har ju fungerat förvånansvärt väl i USA att använda anti-semitismkortet. Låt oss idiotförklara det svenska folket. Låt oss tysta rösterna som talar för de ockuperade, bestulna, kollektivt bestraffade, belägrade, bombarderade och etniskt rensade. Låt oss tysta dessa röster i den selektiva frihetens och liberalismens namn.

Dilsa Demirbag-Sten började i en kort debatt på radio med Andreas Malm tala om anti-semitismen och nämna dess uppgång i samband med finanskrisen. Vem är anti-semiten nu? Vem tog upp det? Vem har nämnt judarna som syndabock i samband med finanskrisen? Vem i palestinalägret har gjort det? Ingen. Vem har gjort det bland de sanslöst förvirrade Israel-vännerna? Dilsa Demirbag-Sten.

Men, Israel-vänner, denna gång har ni gått för långt. Er idoti, er rasism, ert försvar för kolonialt våld är bevarad på internet, där era röster figurerar som dåliga skämt, till försvar för apartheid. Till försvar för praktiskt utförd rasism.

Jag avslutar med Gerald Kaufmans citat, dedicerat till de som i sanning blandar ihop Gaza med förintelsen: "My grandmother did not die to provide cover for Israeli soldiers murdering Palestinian grandmothers in Gaza."