Israels Smarta Bomber

Dagens Nyheter sammanfattar på förstasidan på nätet dagens israeliska fullträffar (för att låna lite språkbruk av Nathan Shachar):
Israel sätter Gaza i brand. Ett sjukhus. Ett mediecenter. FN:s högkvarter för nödhjälp.

Palestinska barn - de som dör, de som överlever. Bomberna som förgör drömmar. Om man inte kan krossa Hamas, kan man alltid försöka krossa hoppet, gnistan till motstånd. Skapa rädsla. Ställ inga krav! Gör inte motstånd!

Jag tror inte att detta bara är dödsstöten för tvåstatslösningen, det är i än högre grad dödsstöten för enstatslösningen. Allt fler palestiner började luta åt enstatslösningen av det skälet att man såg hur sin framtida stat blev allt mindre till ytan, hur Israel på olika sätt förstörde möjligheterna och saboterade tvåstatslösningen med nya krav. För varje palestiniskt förhandlingsnederlag, för varje gång man förnekades arbeta, studera, eller åka till sjukhus, för varje förnedring för att man var palestinier på ockuperad mark, blev allt fler palestinier intresserade av enstatslösningen. För ingenting hände ju med den egna staten. Det lovades. Det blev aldrig av.

I två böcker som handlade om frihet för alla människor fanns lösningen i just enstatslösningen.
Den ena boken av rent ideologiska skäl, Joel Kovels, och den andra av rent praktiska skäl, Ali Abunimahs.

I Ali Abunimahs bok ”One Country. A bold proposal to end the Israeli-Palestininan impasse tittar en man ut i den dagliga verkligheten. Han ser hur judarna får röra sig fritt. Han säger det rent ut. Han bryr sig inte om en palestinsk stat. Han vill bara ha samma rörelsefrihet som de på andra sidan. Så han kan få ett liv. ”I just don´t care anymore about the palestinian flag… I just want to have the same rights as those settlers across the street. I want to be able to drive down this road, I want to be able to send my kids to the hospital or go on vacation whwn I want to go on vacation.”

Hur ska han inte kunna bry sig om den palestinska flaggan idag?

I avslutningen till Joel Kovels bok/uppgörelse med sionismen Overcoming Zionism. Creating a single democratic state in Israel/Palestine låter han en palestinsk man tala, en man som han haft som guide: ”What I am struggling for now is to see this universe without borders, so that people can move without stopping you to ask where are you from, where are you going now, who are you, Christian, Muslim or Jew.”

Hur ser detta universum ut idag för honom? Kommer hans barn, när de får höra hur Israels befolkning, och då den judiska, stod bakom massakern på palestinierna i Gaza, eller när de får se bilder på glada israeler som har picknick och ser på när Gaza bombas sönder och samman, kommer de nära samma dröm som deras far?

Med denna massaker dör kanske enstatslösningen. På så vis har Israel onekligen vunnit. Rasismen och hatet också.

Ps! Jag hoppas dock att enstatslösningen får ökat stöd. Just nu känner jag dock mest sorg och ilska.

I övrigt: Svensson (rubriken sammanfattar bra), Jinge (rubriken sammanfattar bra), Björnbrum Motbilder

I övrigt 2: Norman Finkelstein , samt en veckas gammal och lång men mycket läsvärd artikel från Middle East Report: Rabbani.