Demonstrera Mera!

Efter att ha blivit en aning modfälld och nedslagen inte bara av Israels fega attack mot ghettofängelset Gaza, den uppblossande nationalismen i Israel som följer av krig och västvärldens (inte bara västvärlden för den delen) undfallenhet mot Israel samt svenska mediers pinsamma inställning* som är en förolämpning mot förnuftet, var det idag glädjande att se så många som engagerade sig och gick i detta demonstrationståg för alla människors rätt att leva i frihet och trygghet. Man fick lite hopp om framtiden. Förvisso är jag en sådan här person som tycker att vi borde ha varit ännu fler. Framförallt som jag vet att vi är betydligt fler som hyser medkänsla med palestinierna och som samtidigt inser att Israels krig är orättfärdigt på så många nivåer.

Andreas Malm svarar idag i DN, pappersupplagan, påhoppet och försöket till karaktärsmord av Lisa Bjurwald. Han skriver att hennes kritik mot honom ... "bara är ett sätt att gravsätta kärnfrågan: har ett fördrivet, ockuperat, instängt, ockuperat, utsvultet och sönderbombat folk rätt att göra motstånd? Om ja, måste motståndet rimligtvis vara rättmätigt även när det bedrivs av Hamas. " Han avslutar så här: "I Sverige uppfattas det som ultraextremistiskt att uttala sitt stöd till ett palestinskt motstånd som under innevarande krig hittills dödat 11 israeler varav en majoritet soldater. Att stödja den stat som under samma tid dödat över 700 palestinier, varav en tredjedel barn och en majoritet civila ses däremot som en allmänborgerlig sedlighet."

Via Bulten I Bo hittar jag även delar av en längre intervju med Hamas-ledaren Khaled Meshal:

Är Hamas villigt att acceptera en tvåstatslösning om Israel drar sig tillbaka till 1967 års gränser?
Meshal: För att ena palestinierna kring en politisk ståndpunkt kom vi överens om en politisk plattform 2006, i ett dokument som vi undertecknade. Vi kallade det Nationella Försoningsdokumentet . I dokumentet sa vi att vi accepterade en palestinsk stat baserad på 1967 års gränser, inklusive Jerusalem, utan bosättningar och med rätt för flyktingarna att återvända. Detta är en plattform som vi kom överens om. Men vi i Hamas har en annan mycket viktig ståndpunkt, att inte erkänna Israel. Men att inte erkänna betyder inte krig med Israel. Vad vi vill ha är en palestinsk stat med 1967 års gränser. Då kommer det att råda vapenvila mellan oss och Israel. Vi säger att internationella relationer mellan stater inte alltid upprättats på en grundval av ömsesidigt erkännande. Och då en palestinsk stat har upprättats, kommer den att precisera nivån på relationerna med Israel. Den stora utmaningen för oss alla i dag är att ge palestinier en chans att leva i fred. Problemet i dag är att det palestinska folket är offret. Hälften lever under Israelisk ockupation under dödliga omständigheter. Resten är flyktingar i lägren, utan ett hemland. Och så ber man offret här – det palestinska folket – att erkänna Israel! Detta är orättvist.

Du menar, de säger "Erkänn Israel nu!" De ber palestinierna säga: "Det är okej att gå vidare och stjäla vårt land, vi förlåter er."

Meshal: Naturligtvis.

Naturligtvis ska ett gäng avhumaniserade låtsasliberaler samlas för att stödja Israel i denna svåra stund. Jag kan höra rasismen eka inne i kyrkan redan nu.