BOMBY: Är Det Verkligen Fred Vi Vill Ha?

BOMBY

Bomb Others not My Backyard. Detta gjorde ju att kriget i Irak fick hyfsad genomslagskraft i USA. Det var bättre att föra kriget där än på hemmaplan, i USA. En annan BOMBY-variant är ju den som vi svennebananer nu vill genomföra: Förbjuda vissa klusterbomber. De som inte vi gör. Och behålla de som vi gör.

Ett av de uppenbara problemen (förtjänsterna) med vapen är ju det att man kan tjäna stora pengar på det. Faktum är ju att det är en god källa till stora inkomster och arbetstillfällen. Om vi dessutom bygger plan som är specialanpassade för dessa dödliga ting så vore det väl själva fan om vi inte får använda dem? Vi lovar att inte släppa dem på oss själva eller på några andra goda! Dessutom är de hyfsat säkra.

Kan vi förbjuda andra, men undanta oss, så vore det super. Vi svennebananer var ju inte så heta på att förbjuda landminor heller. Vi är helt enkelt för bra på att göra vapen och kanoner. Minorna hade även den fördelen att vi utbildade minhundar och utvecklade minröjningsutrustning. Det var lite av en min-min-situation för oss. Så: Är det verkligen fred vi vill ha?

(Däremot har jag aldrig varit förtjust i retorik som “det är nu eller aldrig.” Vadå? Så om det inte blir av nu ska vi lägga oss ned och dö då? Ge upp? Människan överdriver alltid den tidsperiods betydelse som just hon/han lever i.)