onsdag 31 december 2008

Good Riddens 2008

Läkare utan gränser listar 2008 års värsta kriser.

Flera miljoner barn dör av undernäring trots att behandling finns och trots att vi vet att behandling finns. Hundratusentals människor befinner sig på flykt undan våld i Kongo-Kinshasa, en konflikt som bara vägrar avslutas: där tusentals människor dör i spåren av afrikas första världskrig. Hivsmittade som saknar egentlig vård i Burma. Somalia, där människor flyr i hundratusentals till närliggande länder... Det är några av världens tio värsta humanitära kriser, som listats av Läkare Utan Gränser.

Det är ju ingen munter läsning. Vi väljer att prioritera bort mänskligheten. Vi är ju mänskliga, men ändå försummar vi varandra. Det som känns mest bittert är att dessa kriser antagligen kommer att vara kvar på listan när så 2009 ska sammanfattas. Det enda som kan få någon petad från listan är om det dyker upp en värre kris. Så gott nytt år? I beg to differ.

Det finns anledning att vara pessimistisk. Men i pessimismen finns en annan styrka: ett intellektuellt. Som hos Gramsci: intellektets pessimism, viljans optimism.

Tar med mig ett citat av poeten Johan Jönsson till nästa år:
"Det är optimismen som är vanmäktig och hopplös. Det är den man blir knäckt av.... För att optimismen innehåller löften som aldrig infrias. Och nu är det större skillnader än någonsin mellan ideal och verklighet."

tisdag 30 december 2008

Kolonial Rättighetsförklaring Till Palestinierna

Palestinier: följande är era rättigheter:
Ni har rätt att bli etniskt rensade
Ni har rätt att bli ockuperade
Ni har rätt att bli belägrade
Ni har rätt att bli bestulna
Ni har rätt att bli bombarderade
Ni har rätt att bli förnekade
Ni har rätt att bli offrade
Ni har rätt att bli förödmjukade
Ni har rätt att bli beljugna
Detta, palestinier, är de rättigheter som är er givna av kolonialisterna och deras uppbackare.

Glöm aldrig det.

I övrigt: Från Dagens Koloniala Nyheter (som idag får mig att skratta till då man skriver: "Problemet, om vi nu ser det ur israelisk synvinkel..." Nu? Ni gör ju alltid det! )tillåter jag mig själv att sammanfatta eländet lite kort: kunde man läsa hur man på ledarsidan vände sig till FN-stadgarna för att förklara med vilken rätt Israel har att försvara sig. Japp. Det är sant. FN ger, enligt DN-liberalerna, Israel rättigheter. Palestiniernas rättigheter? Se ovan. Richard Falk har en annan syn.

Samtidigt pratar Ramzy Baroud med en doktor i Gaza. Han säger: “scores of the wounded are clinically dead. Others are so badly disfigured; I felt that death is of greater mercy for them than living. We had no more room at the Qarara Clinic. Body parts cluttered the hallways. People screamed in endless agony and we had not enough medicine or pain killers. So we had to choose which ones to treat and which not to. In that moment I genuinely wished I was killed in the Israeli strikes myself, but I kept running trying to do something, anything.”

Nir Rosen skriver om det koloniala förnekandet av palestinierna:

Just as the traditional American cowboy film presented white Americans under siege, with Indians as the aggressors, which was the opposite of reality, so, too, have Palestinians become the aggressors and not the victims. Beginning in 1948, 750,000 Palestinians were deliberately cleansed and expelled from their homes, and hundreds of their villages were destroyed, and their land was settled by colonists, who went on to deny their very existence and wage a 60-year war against the remaining natives and the national liberation movements the Palestinians established around the world. Every day, more of Palestine is stolen, more Palestinians are killed.

Mustafa Barghouti klär av kejsaren med denna artikel.

Motbilder. Rawia Morra. Jinge. Svensson. Pastey.

måndag 29 december 2008

Angående Israels Rätt Att Försvara Sig Och Rätt Att Existera

Det som är slående när våldet åter blossar upp i Gaza är hur många människor som tar till sig det koloniala tolkningsföreträdet instinktivt alternativt tar till sig det efter att ha läst i exempelvis Dagens Nyheter. Även människor som är starkt kritiska mot Israels agerande anammar vissa ståndpunkter.

1. Israel måste få försvara sig.
2. Hamas måste erkänna Israels rätt att existera.
3. Judarna måste också få ha en egen stat.

Alla dessa punkter har en uppenbar grundläggande gemensam punkt och svaghet: avfärdandet av palestinierna som individer, som folk, som människor, med rättigheter. Anammar man dessa tre punkter gör man det inte bara utifrån förutsättningen att man först och främst måste ta hänsyn till Israel, utan man måste även förneka palestinierna rätten att ha något att säga till om i denna konflikt. Det är ett historierevisionistiskt tänkande: som grundar sig i att man undantar palestinierna från historien. Palestinierna har inte med det hela att göra annat än som ett närmast olösligt dilemma för Israel.

Därutöver: Palestinierna måste förtjäna sina rättigheter och sin stat. Detta ska man göra genom att ge Israel, vad Israel vill ha: de koloniserade skall alltså ge kolonialmakten rätten att bestämma. Palestinierna måste göra avkall på både krav och motstånd.

1.Israel måste få försvara sig.

Här måste det till en kritisk reflektion på flera punkter. Det liberaler kan vara kritiska emot är att Israel försvarar sig för hårt: det vill säga dödar för många palestinier. Att man är för aggressiva. Men det är också så långt liberaler och Israel-vänner kan tänka sig att sträcka sig.

Men det liberalerna däremot vägrar acceptera eller ens tänka är de koloniserades, de ockuperades, rätt att göra motstånd mot dem som koloniserar de. Så länge palestinierna är passiva offer är palestinierna ett folk med vissa, om än begränsade, rättigheter. Detta är ett ytterst kolonialt tänkande. När motstånd blossar upp har kolonialmakten rätt att slå ned detta. Liberalerna verkar också bli förvånade över detta motstånd. Som om det vore irrationellt att försöka frigöra sig från ockupationen.

Så egentligen är det faktiskt så att det är palestinierna som har rätt att göra uppror, inte Israel som har rätt att försvara sig mot detta motstånd. Det är palestinierna som är ockuperade, berövade sitt land. Det är palestinierna som har rätt att försvara sig. Man är den svagare parten dock. Motståndet kan inte bli att man ställer upp ett förband och vinkar till israelerna. ”Här är vi. Låt oss göra upp.” Dessvärre leder detta motstånd ibland till besinningslös terrorism där oskyldiga människor dör. Men det är, vilket varje logiskt tänkande människa förstår, inte där konflikten tar sin början.

Sen är det också så att det är svårt att se att det Israel gör handlar om att försvara sig. När man förstör byar, brunnar, odlingar, ljudbombar, bygger ut ockupationen, öser ut klusterbomber, förhindrar människor att få mat och mediciner, förhindrar människor att arbeta, studera och träffa sina familjer så handlar det inte om att försvara sig. Den dagliga förstörelsen av palestiniernas vardag (och palestiniernas historia, vilket är viktigt för den Israeliska mytologin) är apartheid som syftar till att fortsätta den etniska rensningen och kuva palestinierna.

En annan sak är att det naturligtvis inte är så att Israel enbart svarar på det senaste angreppet. Attackerna, om det är Libanon eller Gaza, är planerade i förväg. Det handlar inte enbart om att stoppa terrorister eller motståndsmän: det handlar om att försöka kuva ett folk. Israel agerar enligt gammal kolonial logik: ”Det enda vildarna förstår är våld.”

Däremot är det viktigt för Israel att få människor att tro att Israel enbart försvarar sig Eller snarare: För Israel är det viktigt att det går att tolkas som att man agerar i självförsvar. Men när experter för svenska medier analyserar konflikten är det alltid utifrån att Israel har rätt att försvara sig när det blir angripet, men analysen görs aldrig åt det motsatta hållet. Israel kan inte acceptera att bli angripet. Men vad gäller palestinerna, så ställs inte ens frågan om huruvida de skulle ha rätt att få försvara sig.

2.Varför erkänner inte Hamas Israels rätt att existera?

Detta är ytterst intressant och något helt nytt och innovativt av en kolonialmakt. Detta har i en sådan här utstuderad form aldrig tidigare använts som medel att kuva de koloniserade. Man begär alltså, och i grund och botten borde varje rättänkande individ förstå detta, att palestinierna – som saknar stat- , de etniskt rensade, flyktingarna, de ockuperade, de belägrade –och som är allt detta för att Israel existerar – att erkänna Israels rätt att existera. Det man begär är att palestinierna ska erkänna Israels rätt att existera på deras egen bekostnad. Det är i praktiken helt onödigt, och grymt, men en förhalningstaktik som fungerar bra för opinionen i västvärlden. Jag får en bild av vita kolonialherrar som får byahövdingar att krypa fram och kyssa kolonialherrens fötter. Sen är det en annan sak i detta. Vilket Israel ska Hamas erkänna? Hur stort har Israel tänkt bli? Hur mycket mer av palestinierna har man tänkt stjäla? Hamas har ingenting att vinna på att erkänna Israels rätt att existera. Israel har dock använt denna ursäkt som intäkt för att man kan fortsätta ockupera, enligt en väldigt bakvänd, logik: där mycket vaga insinuationer finns om en belöning i form av en potentiell framtida stat för palestinierna om man erkänner Israels rätt att existera. Men detta vet naturligtvis palestinierna om att man inte skulle få. Vad vann Arafat på att erkänna Israels rätt att existera? Har vi tvingat på ursprungsamerikanerna att erkänna USA? Från Israels sida hävdar man även att motståndarna vill utplåna Israel. Även om detta inte är sant, så är frågan om detta skulle vara ett giltigt skäl till att förneka palestinierna en stat?

3. Judarna måste också få ha en egen stat.

Det huvudsakliga problemet med detta är ju självklart att när man till att börjar med säger detta, så säger man i samma mening, att palestiniernas rättigheter (palestinierna var dessutom som bekant helt oskyldiga till judeutrotningen i Europa) är mindre värda. Man försöker ta bort palestinierna ur ekvationen. Man förnekar palestinierna. Varje gång någon hävdar detta med judarnas rätt att få en egen stat just på en viss plats, så säger man i samma stund, att palestinierna måste flytta på sig. Den etniska rensningen var i teorin och praktiken nödvändig för att judarna skulle få en egen stat på just den utvalda platsen. Sionismen måste därför bli rasistisk i praktiken. Man måste förvägra palestinierna rätten till sin egen mark för att de är icke-judiska.

En annan sak är ju själva grunden till varför en stat skall vara judisk. Det som borde prioriteras är inte ökad segregation i världen utan en ökad integration. Mycket riktigt: i dagens Europa och USA är judarna väl integrerade. Anti-semitismen är betydligt mindre utbredd i västeuropa idag. Det är i stället araber och muslimer som ligger illa till. Ingen stat borde vara kristen, islamistisk, eller judisk. Alla stater borde försöka inkludera sina medborgare i staten, inte på olika sätt exkludera dem. Judisk kultur och religion kan bevisligen leva och frodas utan att staten i sig är judisk. Detta är naturligtvis väldigt positivt. Det viktigaste måste vara att alla människor på vår planet kan ges en möjlighet att utforma sina egna liv efter egna önskemål i så pass hög grad som möjligt och så länge detta inte sker utifrån förnekandet av andra människors rättigheter.

Jag är dock övertygad om att människor från alla kulturer och religioner kan leva tillsammans, sida vid sida. Jag tror inte att några människor är överlägsna eller underlägsna andra. Vi behöver dock befria alla världens människor för att kunna skapa en bättre värld. En annan, fredligare värld är möjlig.

Jinge. Motbilder. Rawia Morra. Esbati. Röda Raketer om några ödmjuka förslag som kan leda till fred.

lördag 27 december 2008

Fullträff, sa Nathan Shachar, Dagens Nyheters Utrikeskorrespondent

Israel attackerar. På DN:s första sida kan man läsa som rubrik att DN minsann är där. "Jag hör flygplanen." kan Nathan Shachar berätta. (Det gör dig inte trovärdigare, Nathan.) Nathan berättar att "de fick in en sådan fullträff på Hamas". Han berättar också att bollen nu ligger hos Hamas. Om Hamas attackerar Israel eller inte. Med Nathans ord: "Det är en farlig situation."

Bland de döda, den så kallade fullträffen, finns ett dussin trafikpoliser. Attacken som skedde så överraskande skedde när många barn var på väg hem från skolan. Cirka 50 % av invånarna i Gaza är under 15 år. Med andra ord kan vi antagligen räkna in flera döda barn bland offren.

225 döda palestinier and counting. Fullträff.

Det är också av vikt att poängtera medan Israel får fortsätta sina illdåd att palestinierna inte har vunnit några framsteg alls när man haft vapenvila och inte ägnat sig åt att skjuta raketer mot Israel. Det kommer ni inte att få läsa i våra tidningar, men det gör det inte mindre sant. Palestinsk vapenvila följs av fortsatt ockupation. Det är sen gammalt. Det farliga väntläget har alltid varit farligt för palestinierna. Men det är bara det att det inte är deras röster vi får höra.

Tillägg; ...När så näste liberale kolonialist till skribent ger sig ut för att analysera läget handlar det om hur..." Israels regering har av begripliga skäl tvekat hur den ska hantera sitt närmast olösliga dilemma i Gaza." Gaza är ett dilemma, närmast olösligt, och ett problem för Israel. Palestinierna? Utelämnade ur historien. Annat än som ett problem för Israel, ett olösligt dilemma. En hel analys görs utan att skribenten är medveten om hur han betraktar palestinerna. Det dör över 225 palestinier och han gör en analys utifrån hur problematisk situationen är för Israel. (Därtill vill jag tillägga är Hamas mål inte staten Israels utplåning. Tycka vad man vill om Hamas, men deras huvudmål är inte staten Israels utplåning. Men jag förstår ju varför han skriver det. Så att DN:s läsare lättare ska acceptera Israels massmord.)

Electronic Intifada. SVD

Kolonialismen Och Dess Apologeter

Anti-journalisten Nathan Shachar bereder marken för förståelsen för ett israeliskt angrepp där civila kommer att dö. Det är Hamas fel.

Hamas taktik går ut på att hålla sina stridande förband gömda så länge Israel endast bombar från luften. På det viset kommer attackerna att kräva endast civila offer vilket man räknar med kommer att utlösa internationella protester mot Israel. Skickar Israel markstyrkor kommer dessa att konfronteras med alla medel, inklusive självmordsbombare, i avsikt att driva upp manfallet och skapa interna protester i Israel.

Om vi ska försöka förhålla oss någorlunda taktiskt till det hela. Hamas är militärt underlägsna Israel. Om man överhuvudtaget skulle ställa upp sig på rad, agera som öppna förband på öppna fält, skulle man slaktas till sista man. Redan idag kan man ifrågasätta hur Hamas agerar militärt, rent taktiskt, och andra organisationer som Jihad (som mig veterligen verkar sakna politiskt program). De skickar iväg ett par raketer ibland utan att träffa något, samtidigt som man visar sig för Israel. Och riskerar att dödas. Man kan ifrågasätta detta motstånd på många nivåer. Men man kan bara förstå det på ett sätt: Palestina är ockuperat.

Det Israel visar med sin belägring är att man ser palestinierna enbart som ett problem som måste hanteras: som människor utan politisk identitet och som därför inte kan ställa politiska krav, men som ett slags mindre värda människor med behov av ett minimum av nödleveranser av mat och medicin. De behöver ingen frihet, de behöver livets nödtorft - på sin höjd-, denna kollektiva, rasistiska bestraffning är klassisk kolonial maktutövning, även om den samtidigt är moderniserad, då man gjort ett helt område till ett ghettofängelse. Hade man sett på palestinierna med respekt, som likvärdiga människor, hade man naturligtvis fört en annan politik.

Det är även det där med internationella protester. Hur mycket verkar Israel ta till sig internationella protester? Den vedervärdiga belägringen av ghettofängelset Gaza har fått hård kritik av människorättsorganisationer världen över (men inte så mycket av de gamla kolonialmakterna i väst.) och av människor som anser att även palestinier är människor. Nathan Shachar verkar inte tycka att det är något att yvas om. Snarare visar Israel godhet som släpper igenom nödleveranser. Men Israel har aldrig brytt sig om vad FN säger. Eller om vad gamla anti-apartheid kämpar tycker. Det är dock en annan sak som man kanske kan inläsa i detta. Shachar och Israel bekymrar sig för civila offer just för hur reaktionen kan bli internationellt. Inte för de civilia offren i sig, det är inte de palestinska offren som det är synd om. Det är Israels rykte. Man är rädd för att förlora i propagandakriget.

Men det är en annan sak med Shachars artikel. Hur skulden läggs på de ockuperade, på de koloniserade. Detta är åter det koloniala tolkningsföreträdet. Det är vad Israel anger som skäl som alltid gäller som nyhet: som förklaring, som analys. Det är vad kolonialmakten säger som gäller som skäl. Detta innebär inte att man är helt okritisk mot Israel. Det innebär dock att man analyserar med Israel som utgångspunkt.

De koloniserades motstånd, känd från alla möjliga tidpunkter i historien, har också alltid betraktats som barbarism av kolonisatörerna och deras "liberala" försvarsadvokater. Där är det inget nytt. Man försöker också alltid slå ned det med våld. Inte med något annat. Man försöker aldrig förstå att motståndet kanske sker just för att man är ockuperade. Kolonialismen behöver inte bara sin vapenmakt, de behöver även välvilligt inställda journalister. Och vad gäller apartheidstaten Israel så anmäler sig Nathan Shachar till tjänstgöring.

(Inom parentes sagt: Jag tror inte Nathan Shachar är en person som vill se krig och döda palestinier. Jag tror inte att han inte kan känna medlidande med palestinier. Saken är den att han saknar total förståelse för den palestinska berättelsen. Han berättar ur en liberal kolonialists synvinkel. )

onsdag 24 december 2008

Det Vackrast Mänskliga (Julafton Någon Gång, Någonstans)

Det vackrast mänskliga
Att stå emot
när allting faller
Att sträcka ut sin hand
Mot handen som håller bajonetten

Det vackrast mänskliga
Att lägga ned revolvern
dela med sig av makten;
Öppna upp rustningen:
för en ömsint kram
En kram efter ett ärligt svar

Det vackrast mänskliga
Var inte gåvan,
medlidandet eller tanken bakom
Det var den revolutionära insikten
Om oss

Det vackrast mänskliga
Gör natten en tjänst
Och morgondagen hopp
Se! Det smittar av sig
Solen hittar himlen, torkar en tår
Sår ett frö:
lovar oss så att
En Annan Värld Är Möjlig

Det vackrast mänskliga
Rytmen av våra sånger
Bevarade genom våra kroppar
Inte som levande runstenar
Utan som kroppar som för tillsammans
Vi sluter så ögonen
Och följer bara med

Det vackrast mänskliga
Ett leende besvarat

tisdag 23 december 2008

I Spåren Av Katrina: Dödlig Rasism

"My uncle was very excited that it was a free-for-all--white against black--that he could participate in," says the woman. "For him, the opportunity to hunt black people was a joy."
Från The Nation: Katrinas hidden race war.

I spåren av Katrina som ödelade New Orleans bildades vit milis som skulle försvara vita grannskap. Människor som attackerade svarta människor. Det är en nyhet som inte har blivit någon nyhet.

Rasismen är aldrig långt borta och måste alltid bekämpas.

Men det visar också på något mer. Det rent strukturella. Det är inte bara det att svarta attackerades, besköts, utan hur myndigheterna brast i intresse att utreda detta. I fallet gällande när tre svarta män attackerades gjordes inte ens en utredning. Och naturligtvis. Ingen har gripits för dåden. Därtill: bilden som kablades ut av media, när stormen ödelade staden, var svarta människor som plundrade New Orleans, det har skapat en ökad tolerans bland vita, vad gäller våld mot svarta. Rasismen fick en skjuts framåt. Hur många som skjutits eller attackerats vet man inte. För det har inte utretts. En sak vet man: den vite mannens rädsla för svarta har inte försvunnit.

söndag 21 december 2008

Det Koloniala Tolkningsföreträdet

Allt är som det brukar vara i mellanöstern skriver Per Ahlin på DN:s ledarsida i en artikel som behandlar palestinierna enbart som ett problem för Israel. Inte som ett folk med rättigheter. Inte som ockuperade, belägrade och berövade sina grundläggande liberala rättigheter.

Han skriver :

Gaza är ett ständigt pågående huvudbry för Israel. Den ensidiga reträtten gav inte önskad säkerhet och utgör, tillsammans med återtåget från södra Libanon, i många israelers ögon ett bevis för att eftergifter är farliga.

Här undrar jag vad Per Ahlin menar med den ensidiga reträtten. Varifrån skulle palestinierna gjort reträtt? Borde palestinierna gett upp delar av Västbanken då? Och då får man väl säga följande: antalet bosättare har ökat med fler människor på Västbanken än vad det fanns bosättare i Gaza.

Och Per Ahlin fortsätter med det koloniala tolkningsföreträdet och en häpnadsväckande brist på förståelse för situationen när skulden läggs på oresonliga och kompromisslösa palestinier:

Blicken måste riktas längre fram, och långsiktigt är den israeliska strategin tydlig. Den handlar om att koncentrera ansträngningarna till Västbanken, där det i Israels ögon finns trovärdiga palestinska företrädare. Målet är att visa att fredsvilja och beredskap att kompromissa lönar sig och att den av Hamas valda vägen endast leder in i en destruktiv återvändsgränd.

Så hur har palestiniernas tidigare kompromissande fungerat under alla dessa år? Vad har palestinierna vunnit genom åren? Den av Hamas valda vägen? Vilken väg är det? Motstånd mot ockupationen? Det är för övrigt på Västbanken Israel fortsätter utbyggandet av ockupationen.

Tillägg: Samtidigt som Per Ahlin oroar sig för Israel letar nu palestinerna i Gaza efter mat bland soporna. Allt är inte riktigt som det brukar i mellanöstern med andra ord. Det är värre än vanligt för palestinierna.

(Inom parentes sagt: Sant och visst är det att palestinierna för tillfället har ytterst få bra politiska företrädare. Hamas och Fatah är båda usla alternativ. )

lördag 20 december 2008

Det Där Med Omröstningar På Nätet: Det Bör Tolkas Med Viss Försiktighet

Det där med nätomröstningar.

På DN.se ställdes frågan: (Jag hämtade resultat 22:00, lördag 20/12)


"Vilket parti ska du rösta på i riksdagsvalet 2010?
-->C 3%
Fp 9%
Kd 4 %
M 36%
Mp 8%
S 11%
V 8%
Annat parti 14%
Vet inte 6%
Totalt antal röster: 15021

Resultatet ska inte ses som representativt för allmänheten och inte heller för Internetanvändare eftersom urvalet av de röstande är okontrollerat. Det bör alltså tolkas med viss försiktighet."

Är det sånt här som kallas understatement? ”Det bör … tolkas med viss försiktighet. ”
Och varför? Varför använder sig DN av en omröstning i samma veva som man analyserar den senaste opinionsmätningen. Det här är bara korkat. Det positiva med det är att man klart och tydligt kan se hur meningslöst det är med såna här typer av opinionsmätningar.

onsdag 17 december 2008

Skor


I detta inlägg skor jag mig på Angry Arab.
För den som följt Angry Arab en längre tid förstår att det där med skon mot Bush är något mycket speciellt för honom. I flera år har han skämtat om skor. Han har ju framförallt ironiserat över den orientalism som behandlat skoförolämpning som något signifikativt för alla araber. Även jag har bidragit till detta skotema. (läs här: stör mig dock på den klantiga felstavning, missade bokstav, som följt med. ) Nu ger jag er två kommentarer av Angry Arab som handlar om skokastningen mot Bush:




I wish all those Arabs cheering the shoe would take down to the streets and demonstrate against their tyrants and against Israel and they can throw their own shoes at their rulers instead of hypnotically watching scenes of the flying shoe, over and over again.




Deans of the Press and Publishing syndicates in Lebanon held a special event in honor of the shoe thrower. Somebody suggested opening a "special museum" for the shoe. How does one tour that museum? Like here is the shoe, and then here is the shoe and there is the shoe and here is the sock?

Det Som Händer I USA Drabbar Mellanöstern

Så här avslutar Per Ahlin på DN:s ledarsida idag sitt lilla ledarstick om mellanöstern:

Någon form av större amerikanskt initiativ i regionen är att vänta efter att Barack Obama svurit eden - dels för att han har möjlighet att åstadkomma något, dels för att han lär bli tvungen att agera. "Det som händer i Mellanöstern stannar inte i Mellanöstern", som Haass och Indyk uttrycker det.

Nej, det har vi sett alltför många exempel på.

Är inte detta fantastiskt? Det som händer i Mellanöstern stannar inte i Mellanöstern? Detta efter att man precis har fått läsa att någon större form av amerikanskt initiativ i regionen är att vänta. Och ett initiativ vi behöver därtill. Så hur pass bra har det gått hittils med alla initiativ tagna av USA? Är det enligt principen "skam den som ger sig"? Och vad är det som säger att Obama ska lyckas? Är det enbart för att han inte är Bush? Är det hans kvalifikation?

Är inte det fantastiskt? Efter århundraden av västerländsk kolonialism och imperialism, så kommer man fram till detta tråkiga konstaterande, att problem i mellanöstern smittar av sig till den övriga världen. Den Vite Mannens börda tar aldrig slut. Men hans skuld är inte hans.

Är inte detta fantastiskt? Ännu en artikel där råd tas från människor vars råd aldrig har fungerat hittils? Och som alla är pro-israeliska? (Och delvis därför aldrig fungerar.)

Det är i artikeln även värt att notera att man inte bedömer Israel/Palestina som något som går att lösa. Med andra ord kan den kollektiva bestraffningen av palestinierna fortsätta, ghettoiseringen av Gaza fortlöpa utan att detta omnämns någon gång av liberaler eller ses som det brott mot mänskligheten det faktiskt är (man väntar väl till någon eller några israeler dör.)

Hotet från Iran finns där, liksom ett instabilt Libanon och en djupfryst fredsprocess. Den tillträdande Obamaadministrationen måste därför ta ett helhetsgrepp, och den måste agera snabbt.

Och då blir slutsatsen att det är Israel/Syrien som ska prioriteras. Kanske för att det är den minst komplicerade delen. (Man måste å andra sidan börja någonstans.)

Är inte detta fantastiskt? Efter åratal av misslyckad US-amerikansk politik vill man ha mer av samma sak. Det finns inte heller någon egentlig plan över hur man ska lösa problemen. Men det spelar ingen roll. Men att Obama-administrationen inte kommer göra några egentliga förändringar i sin utrikespolitik är å andra sidan " a change you can believe in". För inte är jag förvånad.

torsdag 11 december 2008

Besvärlig Och Bråkig: Ditt Kön Är Kvinna

Tidningen Passion For Business har utnämnt Sveriges femtio bråkigaste kvinnor.

”Jag har alltid varit rätt besvärlig och bråkig.”, säger den vinnande kvinnan Carina Lundberg-Markow, direktör på Folksam. Hon är bråkigast. Besvärligast.

Skulle män kunna kallas det? Nej, de skulle vara starka och föra sin talan. Så till er som säger att feminismen inte behövs: Tror ni att det är en slump att kvinnor och män ges olika möjligheter, bedöms olika, och att det som i det här fallet, skulle vara troligt med en lista över de 50 bråkigaste männen? Tänk för en stund hur troligt det scenario skulle vara att den vinnande mannen skulle gå med på en intervju där han säger att han alltid varit besvärlig och bråkig? I en inledning till artikeln skriver man från redaktionens sida: ”Vi måste alla sluta med prinsessfasonerna och lära oss bråka mer.”

Så nu vet ni. Kvinnorörelsens kamp för bland annat lika lön och karriärmöjligheter handlar om att bråka. Året är 2008. Det finns fortfarande mycket att göra.

tisdag 2 december 2008

Vellinge Kommuns Utanförskap

Det är ju som bekant skillnad på individer och Individer.

Vi talar om segregationen som ett problem för de utsatta. Närmast skapade av de själva. Utanförskapet står, i den borgerliga mytologin, invandrarna för. Men varför talar då ingen om Vellinge kommun? Denna inskränkta håla i Skåne där nu en kristdemokratisk politiker hoppar av efter att han utsatts för hot för att han har haft mage att mena att Vellinge borde ta emot tre (t-r-e) flyktingbarn.

För sådan är rikemanskommunen Vellinge. Man är anti-allt som har med flyktingar att göra. Så har borgerligheten något förslag hur man ska få Vellinge att bli en del av det svenska samhället? Samtidigt, Vellinge är ju en moderat och borgerlig kommun, vill det moderata partiet att nyanlända svenskar ska skriva ett kontrakt, man vill ha hårdare regler för ekonomiskt bistånd och nolltolerans mot vardagsbrott i utsatta områden. Det är förslag som den moderata arbetsgruppen Integration och arbete lägger fram i en rapport med titeln Där utanförskapet är som störst.

Och lyssna noga:

- Om man väljer att fatta beslutet att flytta till städer som är starkt segregerade med ett starkt utanförskap ska det få reella ekonomiska konsekvenser, för att uppmuntra till att flytta någonstans där man kan få jobb, säger Anja Sonesson en av medförfattarna till rapporten.

Det är alltid intressant att se hur moderater "uppmuntrar" människorna som har det svårast i samhället. Men hur ska vi bryta segregationen i Vellinge? Människorna i Vellinge står ju onekligen utanför samhället och vill inte ta det ansvar som andra kommuner gör.

Klassamhället segregerar.

Snömos

...Och i de jämtländska skogarna har polisen fullt upp.

"En berusad man gäckade under söndagen polisen under flera timmar genom att gömma sig i skogen. Men först hade han lastat snö över grannens bil.

Mannen som är i medelåldern hade druckit och gick i berusat tillstånd över till en granne för att få låna sprit.

När han inte fick vad han ville gick han hem och tog sin hjullastare, återvände och skottade över grannens bil med snö från gårdsplanen." Ur Östersundsposten.

Kanske var det för att mannen bara ville låna spriten som han blev nekad? För av vilka skäl ville mannen dricka? Calamity Jane kanske kan svara (ur TV-serien Deadwood.)

Calamity Jane. Maybe I will have a fuckin' drink, for sociability's sake and 'cause I'm a fuckin' drunk.
Joanie Stubbs: What's your preference?
Calamity Jane: That it ain't been previously swallowed.

Förändring Som Om Orwell Skrivit Manuset

Lennart Pehrsson i dagens nyheter står för en bisarr analys idag angående Hillary Clinton:

Ett fredsavtal mellan Israel och palestinierna väntas få hög prioritet och framstår sannolikt som en eftertraktad trofé för Hillary Clifton i rollen som utrikesminister. Hennes starka stöd för Israel kan möjligen ge henne manöverutrymme att pressa fram israeliska eftergifter.

Hur då? När då och varför då? Lennart: Hur tänkte du nu? Detta är naturligtvis ännu ett bakslag för palestinierna men i DN är palestiniernas intressen lågprioriterade. I rubriken visar DN prov på ett ställningstagande för det militära USA. "Team utan minsta tanke på kapitulation." Som om det hårdföra USA är det världen faktiskt behöver. Men, onekligen visar man prov på hur lite förståelse man har för situationen i mellanöstern, och hur man förminskar palestiniernas rättigheter.

(Lisa Abramovizc, denna företrädare för ockupation, apartheid och rasism genom Svensk-israel information jublar: Änligen en sant pro-israelisk utrikesminister. )

I DN andas optimism efter valet av höken Hillary Clinton. Detta trots att DN ville ha en tydlig förändring, ett tydligt skifte, mellan Bush-administrationen och den som skulle komma. Det är uppenbart att så nu inte har skett. Så varför är DN så optimistiska? Det handlar om USA. Alla misstag USA gjort, alla bomber som fallit från USA, är undantag. Alla diktaturer man stött är undantag. USA behöver vara aktivare i DN:s ögon. Men förändringen då? Inte en enda av de 156 kongressledamöter som 2002 röstade mot Irakkriget får ta plats bland Obamas rådgivare. Karl Rove och John McCain är nöjda. Försvarbudgeten ska öka. Tonläget mot många länder ska skärpas. Kärnvapenarsenalen ska eventuellt utvecklas. Om försvarsministern får sin vilja igenom. En försvarsminister som Barack Obama alltså ärver från den föraktade Bush-administrationen. Så av Change We can believe In bidde det intet.

Så vad är det som har hänt? DN:s ledare menar att "det är tydligt att han prioriterar erfarenhet och kompetens högre än den "förändring" som var ett bärande tema i hans valkampanj." Kompetens? Hillary Clinton? Åter menar man att det världen behöver är ett aktivare USA. Som om den här planetens invånare hade valt USA som världspolis. Även om DN inte tycks tro det fanns det redan innan en stor av USA och dess världspolitik. Skillnaden är att även vita, liberala människor i västvärlden har börjat misstro USA. För DN är världsdiktatur inget problem så länge kejsaren heter USA.

"USA kan inte klara alla internationella utmaningar på egen hand, sägs det ofta. Nej, så är det, men samtidigt är det inte mycket världen kan göra mot exempelvis terrorism, kärnvapenspridning eller växthuseffekt ifall Washington inte är med på noterna. "

Nej. Det sista är på sätt och vis sant. USA behöver intervenera hos sig själv.