Välgörenhet i en kapitalistisk värld tenderar att fungera så här, om jag tillåts använda uttrycket en smula oortodoxt: det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen.
"The Times has found that the Gates Foundation had major investments in:
• Mortgage companies that were accused in lawsuits or by government officials of making it easier for thousands of people to lose their homes.
• A healthcare firm that has agreed to pay more than $1.5 billion to settle lawsuits accusing it of medical lapses and fraud going back a decade.
• Chocolate companies said by the U.S. government to be profiting from the slave labor of children."
Kritiker menar att Gates Foundation framförallt brister i att ställa krav på att förbättra beteendet och agerandet från de företag som Gates investerar i. Med tanke på de resurser Gates Foundation har underutnyttjas dessa.
Men, sällan ifrågasätts nyttan av en man får så mycket pengar, sällan ifrågasätts samhällsnyttan av det, sällan ifrågasätts hur pengarna kom honom tillhanda, sällan ifrågasätts makten som följer med rikedomen.
Jag hyser stor respekt för Bill Gates, och tror definitivt att han vill väl, men anser ändå att det ur nyttosynpunkt och ur demokratisynpunkt är ett rent vansinne att en man kan tjäna så mycket pengar och få så mycket makt. Nåväl: han har inte köpt Djurgården för pengarna och investerat en massa miljarder där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar