"Allt Är Ett Lån, Lucilius, Bara Tiden Är Vår"

På TV i dagarna går dokumentärer om Wallenbergarna. Häromdagen var det om en djupt olycklig Wallenberg som tog sitt liv, och lämnade sin tid på jorden. Vad fick honom att göra det? Vad gör stressen med oss människor? Vad gör livet med oss människor? Men frågan är väl felställd, vad gör vi med livet? Vad gör vi under tiden, med tiden? Nyliberalernas rationella människa verkar ägna väl mycket tid åt felprioriteringar.

Hör Seneca; vars ord och verk inte gått ur tiden:
”Under våra uppskov skyndar livet förbi. Allt är ett lån, Lucilius, bara tiden är vår; naturen har sänt oss att ta i besittning detta enda ting, flyktigt, osäkert; vem som helst kan driva bort oss. Och så stor är människans dumhet att de räknar sig till godo alla de obetydliga och värdelösa, förvisso ersättliga ting som de har kunnat utverka; ingen anser sig vara skyldig något när han har fått tid, och ändå är tid det enda som inte ens den tacksamme kan betala igen.”

Dock, är inte detta en möjlighet så säg: köp dig lite tid: sjukskriv dig imorgon.
Men Vän Av Ordning, som nu för tiden är folkpartist protesterar. "Det är omoraliskt! Det är osolidariskt! Så får man inte göra."

Sant, men tiden läker alla sår.
Och enligt Seneca, så är tiden vår.