Det är för vidrigt men tortyren är inte något nytt påfund direkt. Av någon anledning har människan i urminnes tider använt sig av de mest vidriga tortyrredskap. Människans uppfinningsrikedom kan verkligen vara imponerande destruktiv. För varje framsteg, kommer bakslagen. Men tortyrens verkan har den sin effekt? Till och med Michel de Montaigne den franske 1500-tals filosofen betvivlade detta faktum.
"Tortyren är en farlig uppfinning. Den tycks snarare pröva hur mycket man uthärdar än pröva sanningen. Både den som står ut med den och den som inte gör det döljer sanningen. Ty varför ska pinan få mig att bekänna det som är hellre än att tvinga mig att säga det som inte är."
...Och historien upprepar sig, det verkar ibland som att det enda vi lär oss är att vi aldrig lär oss:
In 2002, eight police officers were convicted of torturing detainees to death and sentenced to between one and 10 years in prison. Two years later, three senior police officers were tried for torturing a prisoner to confess that he killed his daughter, who turned out to be alive. Their sentences ranged from one to three years, but they were acquitted in a retrial.
Den historien påminner om en annan som jag läste ur Eduardo Galeanos bok Bakvända Världen (rekommenderas) om en mexikansk kongressledamot som 1986 besökte ett fängelse i Chiapas. Där så mötte han en tzotzilindian som hade dömts till 30 års fängelse för att ha skurit halsen av sin pappa. Kongressledamoten upptäckte dock, att varje dag kom en man och besökte tzotzilindianen i fängelset med majsbröd och bönor. Den mannen visade sig vara indianens pappa. Så den fängslade tzotzilindianen som inte förstod spanska särdeles bra, erkände sig skyldig till fadersmord, efter att ha misshandlats rejält. Tortyr som instrument att få fram sanningen kanske inte är särskilt fruktbart men tortyr är framförallt användbart som nedbrytningsmedel och i avskräckningssyfte. Men, skapar även grunden för hat och hämndbegär.
Men det där med att vi aldrig lär oss? Det är snarare så, att de som utnyttjar tortyren aldrig tror att det slår tillbaka på dem själva. Historierna är så många, och så tragiska. Alltid är det också de svagaste, de med minst makt, som drabbas hårdast.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar