Etik och Socialt Arbete

Akademikerförbundet SSR som jag är med i har antagit en etisk kod för sina socialarbetare. Det är något som verkar som en bra ide´. Det sociala arbetet innehåller en massa problem och etiska dilemman, en evig avvägningsproblematik. Dokumentet listar några av dessa dilemman:

• Omsorg, stöd och hjälp contra kontroll
och krav.
• Risken att en omhändertagande attityd –
som kanske tycks nödvändig – leder till en
förlust av en persons initiativförmåga och
känsla av värdighet.
• Respekt för en persons självbestämmande
och frihet contra tvång eller hot om tvång.
• Att motverka en riskabel utveckling för en
person contra risken för stigmatisering och
sårad självkänsla för personen genom de
insatser man gör.
• Svårigheter att bemöta klienten med respekt
och skapa en bra relation till klienten
i en verksamhet som har ofrånkomliga in
slag av krav och kontroll.
• Att hävda demokratiska värden som individuell
frihet och lika villkor för kvinnor och
män contra att visa respekt för medborgare
och grupper som inte bejakar dessa värden.
• Konflikten mellan att å ena sidan värna om
vissa klienter och att å andra sidan beakta
närståendes eller andra medborgares intressen.
• Barns rätt till goda livsvillkor contra föräldrars
rätt att ha sitt föräldraskap och sitt
familjeliv i fred.
• Att prioritera tid och resurser mellan olika
klientkategorier med olika behov.
• Att göra de insatser socialarbetaren bedömer
som nödvändiga contra krav på ekonomisk
restriktivitet.
• Att behålla en lojalitet med den verksamhet
man arbetar inom, trots att man finner att
policyn och villkoren för arbetet strider
mot välgrundad kunskap och klienters bästa,
och kanske också mot rättsliga normer
för verksamheten.
• Lojalitetskonflikter mellan att värna om
klienters bästa och att stödja och försvara
en kollega.

Man menar, och detta är bra, att det som bör diskuteras är att bedöma om insatserna är av godo eller tvärtom är till skada för klienten. Jag själv anser att det finns en fara i att det sociala arbetet i sin tro att den gör gott skapar utrymme för en social blowback. Där man anser att en insats alltid är bättre än ingen insats alls. Här tror jag dock, utan att kunna hänvisa till empiri, att man kommit en lång väg.

Jag vill här citera en gammal socialarbetares minst sagt dystra syn på socialarbetare: ”Ja, inte hittar grabben en människa på andra sidan skrivbordet. En människa med ögon och öron och förnuft och alla sinnen. Det blir ingen kontakt. Och alla dessa socialvårdstjänstemän som graderar människovärdet – de är inte bättre än nazister. Alla dom som rycker på axlarna varje gång de misslyckas och säjer att det är ju i alla fall bara frågan om pack. Fy tusan. Om det är nånting man måste lära sig när man har med människor att göra, människor som behöver hjälp, så är det att misslyckas.”

Vem är den gamla socialarbetaren? Jo Cornelis Vreeswijk. Som ansåg att sociala arbetet i grund och botten var en stor bluff. De som kom undan hans hårda omdöme var de äldre kvinnorna ty ”Dom måtte veta mera om hur en människa fungerar.” Cornelis hävdade också att hans visor inte alls hade något att göra med sin tid som socialarbetare. Han tog tystnadsplikten och etiken på fullaste allvar.

Hur som helst; rapporten fortsätter: ”Etiska dilemman i socialt arbete kan vara
relaterade till övergripande ideologiska frågor:
Vilket ansvar har det offentliga samhället för
medborgaren? Vilket ansvar har medborgaren
själv för sin situation och sin framtid? Och
vilka etiska värden och normer är avgörande
för att bedöma relationen mellan det offentliga
samhällets och den enskildes ansvar?

”En indelning kan göras i tre etiska
grundfrågor och diskussionsområden. De
handlar om människans värde, vad som är rätt
och vilket slags person vi bör vara.”

Och detta bör en socialarbetare inneha:

• Integritet
• Kritisk självinsikt
• Ansvarstagande
• Mod/civilkurage
• Rättskänsla
• Balanserat omdöme
• Tolerans/vidsynthet
• Empati/lyhördhet
• En grundhållning av respekt, vänlighet
och jämlikhet i förhållande till andra.