Anti-Semitism Och Förintelsens Dag

Denna dag, är väl värd att ha som riktmärke för vad hatet och desperationen kan göra med människor. Ungefär 6 miljoner judar mördades under andra världskriget. Därtill ett antal miljoner icke-önskvärda till. (Det som är sant är ju att en hel del judar var kommunister också. De mördades alltså i egenskap av att vara jude och kommunist. Men att mörda kommunister brukar i regel inte ses som lika allvarligt. Jag antar att det beror på att man menar att kommunisterna i sin tur annars hade mördat ett antal människor.)

Heinrich Himmler höll ett tal den 4:e oktober 1943 där han sade följande: "En grundprincip gäller varje SS-man - att vara ärlig, anständig, lojal och kamratlig mot männi­skor av vårt eget blod och inga andra. Om andra folk lever i välstånd eller dör av hunger intresserar mig endast i den mån vi kan använda dem som slavar för vår kultur... Jag vill nu i all öppenhet ta upp ett mycket svårt ämne... judeevakueringen, utrotningen av det judiska folket. Det hör till de saker som är lätt att säga... Men då vet man inte vad det betyder... att stå inför hundra, femhundra eller många tusentals lik. Att ha uthärdat detta och - frånsett några fall av mänsklig svaghet - ha förblivit anständiga har gjort oss hårda. "

Det här citatet är också en öppning för något annat. Det här hade nämligen också varit en utmärkt dag för att problematisera anti-semitismen. Det vill säga, att skilja den historiska europeiska anti-semitismen och den faktiskt existerande anti-semitismen i mellanöstern. För den finns ju. Både skillnaden och anti-semitismen i mellanöstern finns.

Problemet är ju att sionisterna arbetar för att inte problematisera någonting. De vill mer än gärna ha en global närmast konspiratorisk anti-semitism. När Henrik Bachner och Helene Lööw gjorde sin undersökning om anti-semitism var den onekligen gjord för att bekräfta undersökarnas "värsta" farhågor. Med hjälp av anti-semitismen rättfärdigas Israel som stat och man kan förklara bort de allra värsta övergreppen från Israels sida (eller som Fredrik Malm gjorde, skämta om dem.) Sionisterna vill göra likhetstecken mellan judendom och sionism och dessvärre följer många med på det tåget i mellanöstern, tragiskt ovetandes om den björntjänst de gör sig själva och kampen för palestiniernas rättigheter. Sionisterna säger sig företräda världens judar och gör därmed världens judar en otjänst.

Boken som jag tidigare har nämnt av Ilan Pappe och som totalsågades, med hjälp av ett försök till karaktärsmord och med ett par inte så diskreta lögner, av Svensk Israelinformations Samuel Danofksy, kommer inte ens att komma så långt som att bli omtalad och recenserad i USA såsom Carters bok gjorde. Men USA är ju ett land som i sin tur är uppbyggt på förintelse av människor och etnisk rensning. Ett land som har monument om Förintelsen men inte har något om utrotandet av ett stort antal folkslag på sin egen hemmaplan.

Israel hade aldrig existerat idag om inte den europeiska anti-semitismen funnits. Jag kan förstå om sionister i viss mån ville utnyttja förintelsen i politiska syften, (förföljelsen av judar hade ju ändå pågått i så oerhört lång tid i europa), för att på något sätt skapa sig en trygg oas. Jag ser inte det i sig som omoraliskt eller oetiskt. Det omoraliska och oetiska ligger i brotten som begicks och begås i sionismens namn och förnekandet av de brott sionismen begått och begår.

Historien berättas av den som har makten att berätta den. Historien förfalskas inte alltid, den kan i viss mån berättas selektivt och delar kan ignoreras helt. Men, jag tror att bland de framsteg som görs i världen så är det på områden som forskning och historieforskning.

Men att förneka katastrofen 1948 är att vara förnekare och förfalskare av historien. Det är sant att palestinierna inte har råkat ut för samma öde som europas judar, men det är väl ändå ingen ursäkt. När Samuel Danofsky förnekar att den etniska rensningen startades innan kriget 1948 ägnar han sig åt historieförfalskning. Han borde veta det vidriga i att förfalska historien. Men bryr han sig om palestinierna?

"Still, even in America, where Nakba denial is as obligatory as Holocaust denial is condemned, objective historical truth is available in Professor Pappe's book for anyone who cares."

Vad gäller historien om anti-semitism, så saknar jag verkligen en ärlig och fruktbar diskussion. Språket är oerhört viktigt. Det är onekligen en kamp om begreppen. Men, vad liberaler och andra oförtrötterliga Israelapologeter ofta gör när de tar ordet anti-semitism i sin mun är att de förminskar begreppet. Det är tragiskt att de inte inser det, men jag misstänker att det är ofta av ren och skär intellektuell lättja som det görs, inte för att man är korkad. Därtill är onekligen ett problem i debatten Israel-Palestina, att det politiska har blivit personligt. Debatten, vilket kan märkas på diverse forum, infekteras snabbt av anti-semitism och rasism. Det förhindrar fruktbara diskussioner.

Men vad gäller anti-semitismens upphörande i mellanöstern lyssnar jag på Lenni Brenners råd:
"if you want to end todays 'anti-Semitism' against Jews, end Zionism´s 'anti-Semitism' against the Palestinians."