Att Adla Eller Inte Adla, Det Är Frågan

I Pakistan demonstrerar man igen mot Salman Rushdie, denna gång mot att han adlats, även om demonstrationerna kanske inte är så stora. Vore det inte bättre om man demonstrerade mot något annat? Åter spelar religionen sin konservativa roll. En minister hävdar enligt DN, att självmordsbomber i denna fråga är acceptabel. (Som motreaktion hedrar en islamisk grupp Usama Bin-Laden med en annan titel. Ja, de är verkligen varandras motpoler, eller?)

Naturligtvis innebär detta för många människor ett personligt övertramp. Religionen är av en sådan vikt att den överväger allt annat: den är trösten, den är hoppet. Men samtidigt är övertrampet något som man ser kommer utifrån väst. Som med teckningarna. Men, även om man försvarar sin egen tro, sin stolthet, mot ett utomstående förakt, och i mångt och mycket ett, rasistiskt väst fyllt av självgoda liberaler, passar ofta dessa demonstrationer de egna odemokratiska regimerna. Så länge folket visar sitt missnöje, men mot något annat än den egna regimen, är man tämligen nöjda. Vinnare av Salman Rushdie-konflikter och danska teckningar är de odemokratiska regimerna.

Men, det betyder inte att folket i Pakistan inte samtidigt demonstrerar mot regimen. Men det är samtidigt betydligt farligare. För i Pakistan griper man samtidigt politiska aktivister på löpande band. Man hänvisar till lag och ordning, men det hela handlar om övergrepp på demokratiska aktivister. Detta sker delvis i samband med att en delvis hjältemodig pakistansk domare har visat prov på både civilkurage och medial tillgänglighet och därför fått sparken. Chaudhry, som tidigare varit en klar vän av Musharraf har tydligen varit slagfärdig och frispråkig, särskilt i sina omdömen om pakistanska makthavares tillkortakommanden och odemokratiska fasoner, och därför uppskattad av media som gillar ”oneliners”. Han har engagerat sig för mänskliga rättigheter och kvinnors rättigheter. Tidigare har detta lett till våldsamma konfrontationer mellan polis och demonstranter.

Men samtidigt rör det väl lite på sig på flera håll. På internationella kvinnodagen demonstrerade kvinnor över hela Pakistan. Man hade krav som handlade om frihet, lika rättigheter och avskaffande av diskriminerande lagar. I Karachi ledde Mukhtaran Mai en marsch för kvinnors rättigheter. Mukhtaran Mai blev ju år 2002, på order av ett lokalt stamråd, gruppvåldtagen och lämnad naken som straff för hennes brors påstådda affär med en kvinna från en annan stam. Men denna hjältemodiga kvinna har sedan våldtäkten blivit en framgångsrik förespråkare för kvinnors rättigheter. Men även kvinnliga aktivister har gripits i den senaste vågen av politiskt förtryck i Pakistan.

Ps! Men varför ska man adlas? Va? Varför?