Dagens Nyheters Aldrig Sinande Försvar För Statsterrorism

DN kallar sig oberoende liberal. Vad betyder detta egentligen? På vilket sätt är DN oberoende och liberal i sin syn på Israel/Palestina? Man är beroende av det israeliska tolkningsföreträdet och man kan knappast påstås ha en verkligt liberal syn eftersom palestiniernas rättigheter alltid, alltid kommer i andra hand.

Om man tittar lite närmare på en sådan ledarartikel som man skriver idag, så finns det ett par anmärkningsvärda punkter. Man skriver exempelvis att:

Ett sätt att närma sig den nuvarande krisen är att utgå från det israeliska tillbakadragandet från Gaza i augusti 2005. Några månader senare vann Hamas - som vill utplåna Israel - det palestinska parlamentsvalet och utsattes omedelbart för en ekonomisk och diplomatisk isolering.

Ett sätt att närma sig den nuvarande krisen menar man alltså var det israeliska tillbakadragandet från Gaza. Det här är annars ett klassiskt israelapologetiskt tema. Härled alltid den senaste tidens oro till något som Israels ”fiender” kan anklagas för. Israel verkar man mena, visade god vilja, och vad fick man för det? Man tillät demokratiska val och vad fick man för det? Ett parti som DN och statsterrorapologeter menar vill utplåna Israel. Detta är en annan sak. Gör Hamas till en symbol för ondska. Frånta partiet all pragmatism och all potential. Som socialist anser jag naturligvtis att Hamas inte är ett progressivt framtidsparti. Men, partiet är i grunden ett parti utifrån de omständigheter som finns för handen i området. I partiet finns betydligt mer (och nu ett underbart västerländskt favvouttryck) moderata krafter än vad varje så kallad Israel-vän vill påskina. Men, är det verkligen där konflikten har sin början? Kan man ens påstå detta utan att rodna?

I stycket efter skriver man:

Kort därefter inleddes terroristattacker, bland annat raketanfall, mot israeliskt territorium. När palestinsk milis för nästan exakt ett år sedan förde bort den israeliska soldaten Gilad Shalit sände Israel in styrkor i Gaza för att befria honom. Under drygt två veckor besköt Hizbollah norra Israel från sina fästen i Libanon. Samtidigt dödades och tillfångatogs israeliska soldater. Israel svarade med en markoffensiv mot Libanon för att krossa Hizbollah. Den pågick till mitten av augusti.

Notera den absoluta frånvaron av palestinska och libanesiska offer. Notera att man undviker att diskutera vilka som drabbades hårdast och på vilken sida det dog flest civila. Notera hur Israel verkar agera helt rationellt och utan några andra motiv än att ta tillbaka sina egna soldater. Notera hur oberoende och hur liberal man är.

I stycket efter

Utfallet av dessa händelser blev det sämsta tänkbara för alla parter. Libanons drömmar om fred och stabilitet krossades, delar av landet föröddes och hundratusentals libaneser tvingades på flykt. Israels militära misslyckande ledde till en politisk kris som ännu pågår. Hizbollah och Hamas har stärkt sin ställning.

Här finns ju vad som skulle kunna tyckas vara en motsägelse: Sämsta tänkbara för alla parter samtidigt som Hamas och Hizbollah har stärkt sin ställning. Men för oberoende liberala DN är inte detta en motsägelse. Man kan nämligen inte se, för man vill inte se, Hamas och Hizbollah som verkliga partier, med varken något folkligt förtroende eller stöd från någon rationellt tänkande individ. Visst, här kommer de libanesiska offren in. Men som en följd av Hamas och Hizbollahs destruktiva agerande.

DN, i kraft av sin starka liberala människokärlek fortsätter ignorera Israels skuld, samtidigt som man något ironiskt kan tyckas vill sätta det i ett större geopolitiskt sammanhang, med följande stycke:

Allt detta måste sättas in i ett större geopolitiskt sammanhang: kriget i Irak, Irans politiska ambitioner, al-Qaidas terroristnätverk och islamismens ökade inflytande i regionen. Den enda slutsats som kan dras är att utvecklingen fortsätter att gå i fel riktning

Men varför skedde Irakkriget, varför fortsätter den något odefinierade islamismens inflytande att öka, och Irans politiska ambitioner, vilka exakt menar man att dessa är? Och på vilket sätt är det fel av Iran, eller ens konstigt att ha "politiska ambitioner"? Visst, Iran är en diktatur som och detta är viktigt förtrycker sitt eget folk. Men för DN är det, de politiska ambitioner som stör Israels maktövertag som är problemet. Samtidigt ökar ju Israel trycket mot omvärlden att agera mot Iran. Och västvärlden är som ekon av vad Israel säger och anser om Iran. Al Qaida är passande nog också med i bilden, mer mytomspunna än någon annan aktör. Man diskuterar palestinierna som skurkar och offer. I följande passage visar man på det hemska för palestinierna:

På kort sikt är Gazas öde det mest prekära. 1,5 miljoner är nu i händerna på våldsmän, gangstrar och terrorister. Hamas uttalade mål är införandet av islamisk fundamentalism. Förutom dessa prövningar är en humanitär katastrof i vardande. Människor flyr kaoset och fattigdomen.

Israels insats i det hela ignoreras totalt. Är inte detta märkligt? Den anonyma artikeln är som hämtad ur Per Ahlmarks intellekt. Språket något mindre hatiskt och vulgärt, och slutorden i ledaren är knappast hans. De handlar om vad som inte fungerar till fullo för att få bort Hamas. Palestiniernas skuld är deras egen i grunden, men vissa saker som omvärlden gjort har inte förbättrat situationen.

Men en tvåstatslösning, Israel och Palestina sida vid sida, förutsätter palestinsk enighet och det är mycket svårt att tro att den kan framkommenderas genom diktat och utpressning. De senaste två åren visar att extremism och oförsonlighet vinner i styrka när våldet trappas upp och samtal avbryts.

Hur kan man helt bortse från Israels skuld? Hur kan man bortse från decennier av förtryck, ockupation och förödmjukelser? Hur? Jo, genom att vara som DN kallar det oberoende liberal. Men samtidigt verkar man anse att det börjar med att våldet trappas upp, och därefter avbryts samtalen.

Men det personliga är politiskt är ju ett klassiskt liberalt (om än i första hand feministiskt) slagord. Ingen på DN:s ledarsida har en förmåga att sätta sig in i att vara ockuperad, förödmjukad, fattig, utslagen. Men man kan föreställa sig att vara utsatt, som privilegierad, för terrorism.

Nu tar jag med mig DN och går på dass.

Tillägg: Gaza är idag ett fängelse. Att kalla det Israel gjorde 2005 för tillbakadragande är naturligtvis i sig en sanning med modifikation. När bosättarna försvann hade även Israel färre människor att ta hänsyn till i området.