"Skandalerna inom socialdemokratin tycks aldrig ta slut. Företrädare för andra partier gör också fel ibland, men omfattningen går inte att jämföra på samma dag. Någonting gör att förtroendevalda inom arbetarrörelsen gång på gång brister i omdöme och slirar på moralen."
Lars Leijonborg skrev detta för lite mer än ett år sedan på den tjänstvilliga debattsidan hos DN. Leijonborg "lexar" (medvetet stavfel här) upp sossarna samtidigt som han vill diskutera hur makt kan korrumpera. Denna debattartikel är läsvärd av flera skäl, bland annat för att alliansen har sedan dess slagit någon form av rekord i skandaler redan innan man blivit varma i sina maktkostymer (å andra sidan: skulle borgarna och deras vänner innan varit maktlösa? Skulle näringslivet ha mindre makt än fackföreningsrörelsen? Tillåt mig småle.). Några av förslagen från Lars har dessutom sina komiska "oops"-poänger. Och nu förtiden vill man hellre diskutera själva politiken. Och vi minns väl de desperata ropen från DN:s ledarsida, efter att ha frossat i sosseskandaler fram tills folkpartiet började spionera, och då ville ha tillbaks den politiska debatten. "Vi måste börja diskutera politiken. Det är den som är den viktiga."
Littorin vill diskutera arbetsmarknadspolitik inte hans felaktiga CV. Det går bra för Sverige, vill han diskutera och blir tjurig när SVT:s reporter vägrar ge sig. Det går bra, ungefär som det gjorde när valet avgjordes.
Men roligast av allt är väl ursäkterna. Säg, är det inte så? När nu Gunilla Carlsson är ute i lite blåsväder för användandet av ordet och "begreppet" hottentottland, så är det mest intressanta hennes förklaring. Säg är det inte så? Det mest intressanta är inte det hon har sagt från början. Det mest intressanta är förklaringen till varför hon sa det hon sa. Den något märkliga, besynnerliga, och om man så vill, komiska bortförklaringen.
– Hon beklagar uttrycket. Samtidigt var det ett sätt för henne att illustrera hur vulgär en debatt kan bli om den inte handlar om innehållet i biståndsarbetet, utan bara om att länder ställs mot varandra, säger hennes pressekreterare Mikael Östlund.
Men jag kanske ska pröva den själv. Jag själv bidrar med att sänka nivån i en diskussion och förklarar det hela med att visa hur dålig nivån på diskussionen är. Det är en underbar cirkellogik. Ja, nivån är låg på grund av det jag sade, och det var det jag ville visa med det jag sa.
Nu vill borgarna hur som helst prata politik. Åtminstone tills nästa sosseskandal.
lördag 23 juni 2007
Lex Alliansen
Etiketter:
Alliansen,
DN-Liberaler,
Folkpartiet,
Gunilla Carlsson,
Leijonborg,
Littorin,
Moderaterna,
Skandaler,
Socialdemokraterna
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Om man som jag läser runt hundra blogginlägg om dagen så blir man riktigt glad när man stöter på något så klokt och välskrivet som detta. Lyfter på hatten.
Tackar. Jag såg även att du utvecklat det hela på din blogg.
Skicka en kommentar