På Fullt Allvar; Liberaler: Vad Fan Trodde Ni? Del Ett.

Kan man säga att ingenting är omöjligt? Kan man säga att det bara finns en väg att gå? Man kan säga det, men det finns ett par problem med hur vi små människor med begränsad livstid ser på saker och ting. En är att vi tenderar till att ha hopplöst svårt att tänka långsiktigt. Långsiktigt på riktigt så att säga. Även om inte just vi lever om 100 år är det trots allt meningen att våra efterföljande människor ska göra det.

Israel har funnits i cirka 60 år. Konflikten ser mer nattsvart ut nu än på länge. En del hävdar att tvåstatslösningen är den enda lösningen, andra hävdar att den lösningen nu är död. Detta genom att Västbanken är hopplöst uppstyckat. Hopplöst för palestinierna så att säga.

Men, vi kan inte säga att det är på det viset. Därför att vi vet inte. Vi vet helt enkelt inte hur saker och ting kommer att förändras. Det är svårt att se åt vilket håll parter kommer att gå om ett antal år. De rent materiella förutsättningarna kan komma att förändras. Den demografiska likaså. Men en sak måste bibehållas. Hoppet om varaktig fred och möjlighet för alla människor att leva värdiga liv med möjlighet att skapa sig liv, att kunna leva som kreativa individer, måste leva vidare. För mig har inte stater i sig någon rätt att existera. Det viktigaste är att alla människor får möjligheter att existera och leva (inte bara överleva till varje pris). På så vis är jag anti-sionist. Om den bästa lösningen för alla människor, att kunna leva i trygghet, i harmoni, utan att hata andra för vilka de är, är en enstatslösning, där Israel och Palestina blir en stat, så är jag för detta. Israel har inte, i mina ögon, en rätt att existera, till varje pris. Dessutom skapas och produceras hat och segregation, misstänksamhet och bitterhet i en situation där man alltid ställs i ett förhållande till andra. För mig finns det inget egenvärde i sig att en stat existerar. Det viktigaste för mig är inte att muslimer, kristna, eller judar, eller ateister har en stat där de kan bosätta sig. Det viktiga är att det finns en möjlighet för människor att skapa sina egna liv. Israels förhalningstaktik att avkräva Hamas att erkänna Israels rätt att existera fick liberalerna att åter spela rollen av Israels ekon. Detta medan Hamas ledare Haniyeh talar om en tvåstatslösning. Om en palestinsk stat innanför 1967 årsgränser. Det är att i praktiken erkänna Israels existens. Men Israel vet naturligtvis att sådana legitima krav skapar vissa problem. Västbanken och bosättningarna. Det uppstyckade Västbanken med bosättarna, ockupanterna, brottslingarna, som tillfälliga vinnare.

Det råder ett närmast oförlåtligt ointresse bland liberalerna att försöka förstå palestinierna och deras situation. Utgångspunkten är alltid det israeliska tolkningsföreträdet. Utgångspunkten är att Israel har en teoretisk och praktisk rätt att existera och att detta till varje pris måste erkännas av var och en som Israel kräver det av. (Och i praktiken existerar uppenbarligen Israel, något även företrädare för Hamas har noterat.). Men detta är en rätt som Palestina i praktiken dagligen förnekas av just Israel. En del av de värsta Israel-apologeterna förnekar att Palestina har något egentligt historiskt värde. Vilket Palestina försöker man säga? Då förnekar man plötsligt palestinierna, eller människor en rätt att existera, som annan än som oväsentliga bifigurer eller problembarn. Man använder på något vis the cunning use of flags. Det handlar inte om människor längre. Det handlar om begrepp, det handlar inte om människor av kött och blod som förenkas en värdig existens. Det handlar om Israel. Det handlar om att Israel de facto existerar.

Något som också bör erkännas, är hur denna existens uppkom. Häri ligger också en ganska logisk förklaring till varför det finns ett motstånd mot att erkänna Israels rätt att existera.

"...what is happening in the territories occupied in 1967 is not essentially new. The Israeli-Palestinian conflict is not 40 years old but 120 years old. Throughout this period, the Israeli Yeshuv-turned-state used a variety of means to seize as much land as possible and displace or strangle the native population. A major breakthrough in this effort took place during the 1948 War, when at least 700,000 Palestinians either fled in fear or were forced out of their towns and villages at gun-point. Their homes were systematically razed to the ground by the newly founded sate of Israel and they were not allowed to return´."

Detta betyder inte att det är kört. Möjligheter finns till fred, till samvaro.