Riktad Information

Vi blir alltmer kartlagda. Kommersialismen drar nytta av ett storebrorssamhälle. Ett övervakat samhälle. Kapitalismen befriar inte. Den fångar in och fängslar. Varje fritt område rutas till slut in.

Ingenting får vara gratis. Vill du vara någonstans: gör dig beredd att kategoriseras. Individen skall stereotypiseras.

I DN fanns idag en artikel om det nya med annonsmodeller med riktad reklam och inkluderar en intervju med en nordisk marknadsansvarig på MySpace. Man ska förse annonsörer med extremt riktad reklam. Men här finns ingen oro. Möjligheter stavas det.

Ni är inte oroliga att era medlemmar känner sig övervakade och slår bakut?
- Nej, våra användare har i regel stor internetvana. De anser inte att varumärken per automatik är dåliga, utan uppskattar mer riktad information. Det är upp till var och en att klicka sig vidare, om man vill.
Finns det inte en fara att kategoriseringarna hamnar i fel händer?
- Vi pekar bara annonsörerna i rätt riktning. Ingen får ta del av underlaget. Vi skulle inte under några omständigheter sälja vidare data, säger Jonas Lindberg Nyvang.

Riktad information. Det är onekligen användbart på många sätt. Vi kanske inte alltid uppskattar det, men vi tar det för givet, vi protesterar inte. Den bara finns. Något som måste finnas. Naturgivet. Och om den "riktade informationen", dessutom förefaller vara objektiv information ökar risken för att vi blir helt duperade. Vi köper det helt enkelt.

Inget Vidare

Palestiniernas läge är sämre än någonsin. Det måste stå klart för alla. Man har sämre utgångsposition på alla håll och kanter. Även stödet från arabländerna är sämre än någonsin. Och som inte det vore nog: Deras befrielserörelser Fatah och Hamas ägnar sig dessutom åt att i allt högre grad fängsla interna motståndare och slåss mot varandra. Båda rörelserna anklagar varandra åter för tortyr. Den ökade säkerheten i Gaza kan ha kommit med en kostnad av ökad repression.

Lycka till med den där befrielsekampen så att säga.

Är Inte Att Vara FN-Vän Ett Skällsord Inom "Liberala" Kretsar?

Nåväl. Det här med att bli "årets" något är ju inte alltid belagt med evig ära, men att Birgitta Ohlsson blir årets FN-vän är ändå en smula tragikomiskt.

För kan man vara okritisk Israel-vän, ställa upp i en demonstration för Israel samtidigt som landet bombar sönder delar av Libanon och samtidigt vara FN-vän? Israel hyser ju enbart förakt för FN. Där för övrigt man i Libanon fortfarande får lida för de klusterbomber Israel valde att ösa ut under krigets slutskede, när man dessutom, visste att det skulle ta slut. Men för Birgitta Ohlsson var allt Hizbollahs fel. Alla libanesiska civila som dog: Hizbollahs fel. För Birgitta Ohlsson har Israel INGET ansvar för problemen i mellanöstern. Nej. Israel är föredömet, och verktyget för fred. Så FN vad tror ni om det?

Hennes försvar för Israel leder henne till detta: "Människorna som i dag kämpar för frihet i resten av Mellan Östern vill inte ha några smulor från vårt bord. De vill ha samma meny av friheter som finns i Israel. Det finns endast ett styrelsesätt som är värdigt fria medborgare. Det heter demokrati.

Konflikten i Mellan Östern löses inte över en natt. Det krävs uthållighet och principer. Eller för att citera en av världens första kvinnliga ledare, den israeliska premiärministern Golda Meir:”Ingenting i livet bara händer. Man måste ha ork att möta hinder och ork att övervinna dem. Ork är att kämpa”.

Hennes försvar för Israel bygger på att Hamas och Hizbollah är rakt igenom onda. Men hur försvarar hon då övergreppen mot palestinierna från Israel? Nåväl. Eftersom hon citerar Golda Meir, kan hon väl fortsätta med att använda Golda Meir som moraliskt rättesnöre: det finns inga palestiner, de har aldrig existerat, som Golda Meir så fint uttryckte det. Det gör liksom det lite lättare. Ignorera mera.

Birgitta Ohlsons försvar för Israel bygger helt enkelt på att helt blunda för Israels övergrepp, för över hur staten idag kan existera tack vare år av etnisk rensning och hur den fortsätter att existera genom olika tekniker som skapar grunden för fortsatt etnisk rensning. Hon gör det genom att blunda för liberalismen, genom att blunda för hur Israel på daglig basis förvägrar palestinier enkla liberala rättigheter. Och faktiskt att blunda för det land som mer än något annat drabbats av (och nonchalerat) FN-resolutioner.

Å andra sidan blir ju Birgitta Ohlsson ibland lite arg på annat. Som när hon ilsknade till på Carl Bildt för att han inte ville kalla det som hände i Darfur för folkmord. Så hon tycker det är fel med folkmord. Och det är ju bra. Kanske årets FN-vän-bra.

Men vad säger Per Ahlmark? FN-vän? Måste väl vara ett skällsord.

Meeting Resistance

En kommande dokumentär av Steve Connors och Molly Bingham berättar om motståndet mot ockupationen av Irak.

Samtidigt vill jag lägga in en reservation för att man helt bagatelliserar att det ändå skapats en rejäl splittring mellan shia och sunni och att det också funnits en viss splittring innan ockupationen.

För övrigt finns här fakta som också helt ignoreras av västliga media, som det faktum att en övervägande majoritet av attackerna sker mot ockupanterna.

Det Var En Gång En Kommunist Som Hette Bamse

För några år sedan upprördes ett gäng unga moderater över att Carl Bildt hade Bamse på sin slips. Bamse var ju kommunist! Fy bubblan! Alla som har läst Bamse har också förstått hur ond han egentligen är, med fraser som: "Ingen blir snäll av stryk; Den som är mycket stark måste också vara mycket snäll; Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare." Men tiderna förändras.

Nu läser jag i DN att Bamse fällts för oetisk barnreklam. (Artikel finns Ej på nätet.) Det handlar om det här med snabbhetspremier. (Och barnen växer ju upp så snabbt. ) Föräldrar vill inte att barnen ska bli konsumenter redan vid fyra års ålder.

Affärsområdeschefen på Egmont Kärnan, där Bamse ingår, menar dock att kuverten med de roliga figurerna på är riktade till föräldrarna men gläds över klargöranden vad gäller reglerna.

Nu måste man hitta på nya sätt att sälja sin tidning. Konsumenterna är ju som kackerlackor. Kanske ska man erbjuda premier direkt till föräldrarna istället? Barnen får Bamse och mammsen och pappsen får ett extra nummer av Cosmopolitan och Café?

Hur som helst. Kanske dags för MUF att förlåta Carl Bildt för Bamse-slipsen?

Grundkurs För Solochvårare; Vett Och Etik 1.

Riskkapitalbolagen och de etiska fonderna: båda använder sig numera av vett och etik.

Det pratas Värderingar. Det talas om Etik. Man pratar om etik för att sälja in sig. Med etik skall konsumenterna solochvåras. Men det blir ofta som till sportfloskler. Vem som helst kan säga det. Vem som helst kan skriva ned lite värderingar och prata etik. Mumbofuckingjumbo blir resultatet. För det handlar ändå om att tjäna pengar. Att sälja och köpa. Vi lever i en kapitalistisk värld. Etiken kan aldrig komma först. Den kan bara bli ett säljtrick. Som med miljöfrågor. (Och etik är så förbannat inne. Som att tala om klimathotet.)

Det hela handlar om pengar. Och att reklamen skulle kosta mer än själv satsningen på etiken: skulle det komma som en överraskning? Minns Chevron som satsade på att rädda en utrotningshotad fjäril. Det kostade företaget 5000 dollar om året. Att berätta den hjärteknipande historien för medmänniskorna kostade 80 gånger så mycket i minuten.

Att Ockupera Eller Inte Ockupera: Det Är En Berättigad Fråga

Det här är USA och dess neutrala position som medlare mellan Israel och Palestina i sitt esse. USA är landet som västvärldens liberaler ser som nödvändiga medlare för att det ska kunna bli fred i mellanöstern. Och en rättvis sådan.

Utrikesminister Rice har förhoppningar och farhågor. Hon pratar om säkerhet. Gissa vad farhågorna gäller? Gissa vilkas säkerhet hon i första hand talar om?

She said Israelis are justifiably concerned about the consequences of withdrawing from the West Bank, given the violence that followed their pullback from Lebanon and from Gaza, which was later taken over by Hamas, a group designated by Israel and the United States as a terrorist organization.

"That's a fair question, it really is," Rice said, adding that the parties need to work on addressing how Israel would interact with a new Palestinian state on security.

En berättigad fråga? En ockuperad värld är kanske en friare och säkrare värld? Så ... alternativet kan vara: ockupera mera?

Democracy: Let´s Show Those Third World Fucks How It´s Done

Jodå. Från USA kommer de bästa TV-serierna. I möjlig konkurrens med Storbritannien. När jag nu ikväll såg ännu ett lysande avsnitt av kanske världens bästa serie, The Wire, så kände jag att serien är så där samhällsrealistisk och osentimental som jag vill att en serie ska vara. Skådespeleriet känns inte. Skådespelarna bara är. (Jag försökte se en Bollywoodfilm för ett tag sedan och stod inte ut av överspelet.)

Serien visar hur cynisk politiken är och hur det politiska spelet fungerar. Pengar och makt, tjänster och gentjänster. Makten korrumperar. Och jätteviktigt: Don´t bite the hand that feeds you. När den demokratiska processen snuddar till helt öppen korruption säger en som jobbar med Carcettis valkampanj med dräpande ironi:. ”American democracy. Lets show those third world fucks how its done.”

(Så här kommer Stephen Colbert och vill visa hur det ska gå till.)

Det tar mig till ett annat citat från affärsmannen Johnnie Chung: ” Vita Huset fungerar som tunnelbanan. Man måste betala för att få komma in.”

Home Is Where You Take It

Det var uppsökarkväll på stan igår och det kunde konstateras att det blir allt fler hemlösa. Med var även en himla massa journalister. Det var också en massa poliser ute av olika skäl vilket gjorde att stan befolkades och avbefolkades på samma gång. (Jag var med i reportaget på TV på ABC. Det blir förvisso, glädjande nog, bara en snabb skymt av mig men jag har ändå fått kritik för min hållning. )

Att situationen för hemlösa inte blir bättre kanske inte direkt är någon nyhet. Men att hemlösa inte alltid är uteliggare i ordets bokstavliga betydelse är också värt att poängtera. Dessutom skiljer sig alla människor från varandra, även de hemlösa som befinner sig ute på stan. Vi lever alltmer i ett samhälle där vi inte tar hand om våra medborgare. Vi erbjuder lite smulor här och lite smulor där, men oftast är då dessa smulor villkorade. (En del smulor är dock absolut så pass bra att man kan konkurrera med lågavlönade. Och visst förekommer fusk, men det förekommer också i än högre grad att människor som är berättigade till socialbidrag inte söker det.) En del vill inte ha hjälp. Inte på samhällets villkor. Vi har även en del politiker som är genuint ointresserade av de hemlösas problematik och situation (även om deras situation säkert stör någons livskvalitet). Det ska också då kommas ihåg att Sverige är rikare än någonsin.

Socialtjänsten får ju väldigt ofta kritik. Visst: kan man säga, förtjänar den ibland kritik. Men vi lever i ett liberalkapitalistiskt samhälle som alltmer trycker på Arbetslinjen. Socialtjänsten går att se både som en del av en förtryckande maktapparat, men också som något som är till för att faktiskt hjälpa människor som hamnat i kläm av en förtryckande maktapparat. Ansträngningar görs för att förbättra livsvillkoren för många människor. Det finns en hel del beundrandsvärda socialarbetare. Samtidigt finns ett uppfostrande och moraliserande synsätt från samhällets övre skikt. Med en alltmer indvidinriktad politik och syn på människor ser man dock inte de strukturer som skapar problemen. Det gör att socialtjänsten mest av allt blir till en form av individinriktad städpatrull.

Bostadssituationen är inte särskilt bra. Vissa kommuner väljer att avsäga sig allt ansvar. Ibland bollas människor mellan kommuner därför att man med en dåres envishet måste tänka på just sin budget. (I vilken kommun befann han sig senast. Var sov han? Här slumrade han bara till.) Vissa kommuner vill inte heller ha kommunala hyresrätter vilket gör det svårare att hjälpa människor med bostadsproblem. Och Vellinge har sin egen policy. Men som sagt: Sverige är ju rikare än någonsin.

I förrgår såg jag ett reportage om hur det nu ska satsas alltmer på lyxbostäder. Det finns nämligen ett behov för det. Och under mottot ”Du kan inte bo bättre” har det tidigare byggts lyxiga lägenheter. Häromdagen revs en koja för en hemlös.

Men den borgerliga lagen behandlar alla lika, varken fattiga eller rika får sova under bron.

Ordens Makt, Maktens Ord

Fox News och USA:s neo-cons vet hur man gör en höna av en fjäder, en skandal av en accessoars vara eller icke vara. Barack Obama har valt att inte ha USA:s flagga på kavajslaget. Han har valt detta efter någorlunda intellektuellt övervägande. En kvinnlig journalist på Fox News, E.D. Hill visade på häpnadsväckande slutledningsförmåga:

"When I heard this, actually, one of the direct quotes [av Obama] that got to me was 'I won't wear that pin.' It reminded me of the 'I didn't have sex with that woman,'

Fuckin brilliant! Hur lyckas man med det där? Hennes emfas på ordet ”that” som var det som i grund och botten var det som fick henne att göra kopplingen är helt enkelt fantastisk. För hur går man från Barack Obamas val till att inte ha en viss accessoar på sig till Bill Clintons lögn om sex? Hur hittar man den vägen? Sug på den.

Obama är nu det värsta man kan vara, det vill säga opatriotisk och vissa vill att han ska be om ursäkt till USA:s soldater i Irak. Barack Obama har råkat ut för många orimliga och hätska angrepp från Fox News. Det är en kanal som sannerligen saknar journalistisk heder. Men problemet är i regel att man får övriga kanaler med sig. Debatten om Obamas patriotiska vara eller icke vara spred sig vidare. Nu är detta knappast något som kommer att avgöra valet men det är ändå en smula komiskt. En annan politiker förklarade att det är ett val man gör. Han hade själv gjort valet att ha flaggan på kavajen. Därför att han älskade flaggan. Han älskade USA. Och tillade det som han redan sagt: att han valde att ha flaggan på kavajen.

En annan journalist, på CNN, säger så här: "Any politician of any political party who believes their words can be an adequate substitute for the symbolic power of the American flag is sadly arrogant and horribly mistaken."

En bild säger mer än tusen ord byts ut till att en ”pin” säger mer än tusen ord. Och är det något man vill dra ned på i klyschdemokratin USA är det intellektuella resonemang och analyser som innehåller för många ord. Men det gäller också att kämpa om och för orden. Att bestämma ords betydelse och innebörd. John Oliver i The Daily Show talar om att man nu måste "stödja orden". För se vad som annars händer. Det stackars ordet "progress" vet inte längre åt vilket håll han ska gå...

You Dont Know Dick, Erixon!

Dick Erixon lackar ur angående fredspriset. Även om jag själv kunde känna viss tveksamhet över att Al Gore och FN:s klimatpanel får priset (eller främst att Al Gore får det), så får Dick Erixons reaktion mig att tona ner min tveksamhet.

Och aldrig har väl ett uttryck som "den som sa re han va re" passat bättre än när Dick menar att det är fåntrattarnas triumf och att det är fåntrattar som ger priset till andra fåntrattar.

Nåväl. Det hela är viktigare än det här. Mer än pris och prestige. Oavsett vad det här priset innebär. Inga liberalkapitalsitiska lösningar kan hjälpa oss nu. Socialism eller barbari eller som det också beskrivs: "socialism eller barbeque".

Ekosocialism är det nya. Ekosocialismens manifest är det nya. Och av vikt är naturligtvis att man är självkritisk mot hur socialismen i mångt och mycket tidigare nonchalerat miljöfrågorna.

Jag vill också tillägga att miljöfrågorna är mer än bara klimatfrågor. På daglig basis drabbas människor, främst naturligtvis, de maktlösa och fattiga av miljöskandaler och miljögifter. Klimathypen har delvis att göra med att även privilegierade vita människor riskerar att drabbas.

Se även Arbetarens klimatblogg.

Att Komma Över Ett Folkmord Och Gå Vidare I LIvet

Det politiska rävspelet kräver att man vaktar sin tunga ibland. USA:s utrikesminister säger så här om folkmordet på armenierna:

"I think that the historical circumstances require a very detailed and sober look from historians, and what we've encouraged the Turks and the Armenians to do is to have joint historical commissions that can look at this, to have efforts to examine their past, and in examining their past to get over their past."

Och säger även, att visst, jag kommer från "academia", men nu är jag utrikesminister. Hon säger även. "Vi har ju kommit över det." Precis. USA har ju kommit över sina folkmord. De vita i varje fall och så några Rice. USA har väl byggt över sina folkmord.

Så EU Är Tysta När Israel Koloniserar Och Stjäl? Nähä?

Den stolta demokratin Israel fortsätter stjäla jord från palestinierna och fortsätter att svälta befolkningen i Gaza på livsluft. Och EU? Kanske är det tyst diplomati. Men EU ger lite bidrag åt palestinierna, sånt som man känner att man behöver ge. Lite nödhjälp eftersom situationen är som den är för palestinierna. Men vissa projekt måste man skippa. Varför? Jo. Israel har liksom ingen lust att hjälpa palestinierna.

Benita Ferrero-Waldner, the European commissioner for external relations, said that some EU-funded projects in Gaza have had to be suspended because Israel had banned the import of spare parts for hospitals and water pumps. Attempts to help civilians have been hampered by how Israel has sealed off Karni -- a crossing on the Israeli-Gaza border that is vitally important to the Palestinian economy -- for the past four months.

Så den där tvåstatslösningen? Har den kommit något närmare på sistone? Finns det någon i EU som tror på mänskliga och liberala rättigheter för alla? "As Palestinians see all hope of a viable Palestinian state disappear before their eyes, what is the EU going to do?" Frågar Chris Davies, en brittisk liberal.

Inta största möjliga tystnad i denna liberala cirkus bestående av ett gäng clowner och åsnor ? Men ska det inte hållas någon konferens någonstans snart? En sån där som man ibland kan läsa på DN:s ledarsidor inger ett visst hopp. För det är något typiskt liberalt. Särskilt drömmen om att ska USA vara med och bidra. USA är ju, så att säga, nyckeln till fred i mellanöstern. Jag menar: var får de allt ifrån? Även om det inte blir någon pangsuccé så smäller det högt i varje fall i mellanöstern. The zionistshow must go on.

Shoot! Världen Räcker Inte Till.

... Så nu lever vi över våra tillgångar. Men vilka är vi? Ja. Det är faktiskt alla. Alla människor på den här planeten. Men, hej, its a rich mans world, men allas vår solidariska börda.

I går var det Overshoot Day. Det vill säga dagen då vi har förbrukat våra tillgångar för det här året. Den dagen infaller lite tidigare för varje år. Förra året var det den nionde oktober. I år var det den sjätte. 1995 var det den 21:a november. Vi skulle behöva 1,3 planeter tydligen. (Inte för att detta i sig kan vara vetenskapligt bekräftat.) Vi konsumerar för mycket.

Carina Borgström-Hansson sakkunnig på Världsnaturfonden säger att vi har börjat tulla på kapitalet, men hon är hoppfull i sann liberal anda: - Det är så många som börjar uppmärksamma miljöfrågorna och det finns så mycket kunnande redan. Om investeringarna bara går åt rätt håll kan vi nog vända det här.

Om investeringarna bara går åt rätt håll… Jorå. Vi flyttar över miljöskulden och miljöproblemen till de södra breddgraderna och till Kina. Minns Lawrence Summers, tidigare chefsekonom på Värlsbanken, visa ord: ”…borde inte världsbanken understödja fler utflyttningar av de smutsiga industrierna till de minst utvecklade länderna?”. Han menade ju att det rent ekonomiskt sett, var för rent i Afrika. ”Jag har alltid tyckt att länderna i Afrika har alldeles för lite miljöförstöring; deras luftkvalitet är troligen oändligt, ineffektivt hög i jämförelse med exempelvis Mexico City eller Los Angeles”. Människorna lever dessutom kortare där och risken för att drabbas av cancer minskar då.

Nåväl. Insikten om miljöproblemen har hur som helst nått längre. Men vi lever i en kapitalistisk värld. Den kapitalistiska logiken står över miljötänket. Men man kan ändå tjäna pengar här. Det finns en marknad för allt. Slagordet ”Tänkt globalt, agera lokalt” är lika mycket ett kapitalistiskt slagord som ett miljövänsteraktivistiskt. Miljöproblemen är inte enbart lokala. Eller individuella. Men man kan tjäna pengar på miljöproblem.

Det handlar om att hushålla om våra naturresurser på flera sätt och att ta hand om vår miljö. Vi förbrukar för mycket, för snabbt. Samtidigt: I sann liberal anda ska vi alla nu vara med och hjälpa till att städa upp vad gäller miljöproblemen: det är allas individuella ansvar. Vi ska var och en hjälpa till att betala kalaset. På en fest, på ett kalas, som ytterst få, en ynklig minoritet, fått gå på. Och där vissa har spenderat betydligt mer än andra.

Men, mig veterligen kommer festen och kalaset att fortgå för vissa. Andra får väl städa under tiden.

Att Medvetet Återvända Till Toleransens Och Demokratins Rötter?

Mats Wiklund vanligtvis på DN-s ledarsida bereds idag utrymme på kultursidorna. Han diskuterar en supermakts kris och gör det med hjälp av Zbigniew Brzezinski och dennes bok:"Second chance: Three presidents and the crisis of American superpower".

Mats Wiklund skriver också om Brzezinski: ”Zbigniew Brzezinski gällde som hök under sin tid i Vita huset. Hans anti-kommunism pressade fram en hårdare politik mot Sovjetunionen, särskilt efter invasionen av Afghanistan.”

Faktum är Brzezinski själv har skrutit om över hur hans politik var det som i grund och botten skapade Sovjetunionens invasion. Han ville att Sovjetunionen skulle lida såsom USA lidit i Vietnam. Han ville lura in Sovjetunionen i den ”afghanska fällan.”

Men det som Wiklund skriver om i huvudsak har mer att göra med hur USA förändrats under George W. Bush. Eller varför bilden av USA förändrats och vad USA och världen därmed gått miste om. ”Vad som nyss framstod som en gyllene era och en historisk möjlighet till global fred, säkerhet och demokrati har förbytts i en känsla av kris. Att de tillfällen som en gång erbjöds kanske aldrig mer återkommer.”

Wiklund kommenterar att ” Brzezinski citerar med avsmak en ledande rådgivare till Bush: "Vi är ett imperium nu och när vi handlar skapar vi vår egen verklighet."

Det är sant att USA är mäktigast nu. (Det är också sant att Bush-administrationen i mångt och mycket skiljer sig från tidigare administrationer.) Men man är samtidigt inte osårbara. Jag kan inte låta bli att känna att det är det som är problemet. Det är hybrisen som det är fel på. Inte nödvändigtvis politiken i sig. För visst har man väl dessutom försökt skapa sin egen verklighet tidigare? Och visst gör man det med lite hjälp av sina liberala vänner? Med hjälp av medier som i yttrandefrihetens namn är ett eko av vad de privilegierade säger, av vad eliten säger och vill. Problemet kommer när olika delar av eliten vill olika saker.

Dessutom. För DN-liberalerna är det så att deras utopi-USA inte bara behövs utan är nödvändigt. Utan USA blir det aldrig fred. Liksom man hela tiden insisterar på att USA behövs i mellanöstern. USA behövs i Israel/Palestina-konflikten. Men man ser det inte som det är, utan man ser det man vill se. När de skriver skapar de sin egen verklighet. En verklighet ingen lever i.

Wiklund fortsätter: ”USA:s dramatiska förtroendefall och oförmåga att leda och inspirera beror på att man inte längre i politisk handling förkroppsligar en idé som slår an strängar hos hela mänskligheten. Det gjorde landet under sin tillblivelse med sitt frihetsbudskap och gjorde det igen under det 20:e århundradet i kampen mot totalitarism. Kan det ske en tredje gång?”

I DN-liberalernas värld har USA fram till George W. Bush varit demokratins och de mänskliga rättigheternas förkämpe. 1991, när Sovjetunionen upphörde att existera, så stod där bara en supermakt. En god sådan. ”Washington förfogade över en välförtjänt goodwill.”

Men det liberala minnet är en smula skevt och selektivt. För DN-liberalerna handlar det bara om att hitta tillbaka, till en svunnen och god tid. USA måste gå tillbaka till sina rötter. Jag vill erkänna att det finns en hel del frihetstänkande och en demokratisk grund i den US-amerikanska konstitutionen. En sån som Jefferson kunde inse att även han kunde drabbas av storhetsvansinne och ville begränsa makten för presidenten. Det finns i grunden någonting bra: om man naturligtvis drar ifrån det faktum att USA är grundat på etnisk rensning, rasism, folkmord och anfallskrig.

Men det imperialistiska draget är ändå ingenting nytt. Historien är fylld av övergrepp av USA. Fylld av hyckleri och en klart kapitalistisk agenda som inte går ihop med den demokratiska eller som General Smedley Butler summerade sin tid under tidigt 1900-tal (innan man kunde beskylla kommunismen för USA:s interventioner) i den amerikanska armén: "I spent 33 years and four months in active military service and during that period I spent most of my time as a high class muscle man for Big Business, for Wall Street and the bankers. In short, I was a racketeer, a gangster for capitalism. "

Den globala kritiken mot USA är inte heller ny. Det nya är kanske att det inte längre bara är den europeiska vänstern eller människor i Sydamerika eller i mellanöstern och Afrika där kritiken är stor och utbredd. Även privilegierade människor börjar kritisera USA. Även rika människor i väst börjar kritisera USA. Så även DN-liberaler.

Ett återvändande till toleransens och demokratins rötter är inte det intressanta. Vi måste snarare för första gången försöka att faktiskt nå dit.

(Inom parantes sagt: Niklas Ekdal påstod en gång att det hade med åldern att göra att man kritiserade USA. Det handlade om omogenhet kan man anta. Min farsa, född -33, var en gång en stor USA-vän. Uppväxt med världskrig och John Wayne-filmer. Men den förenklade synen förändrades. Undantagen blev för många för att man skulle kunna se USA som demokratins förkämpe. Han är fortfarande barnsligt förtjust i Vilda Västern-filmer men han ser också att kejsaren är naken.)

"Jag Hatar Alla Iranier."

"I hate all iranians." Sa tydligen en representant för Bush-administrationen. Politiskt inkorrekt? Allt är väl relativt.

Det är dock intressant att det sägs i samband med Ahmadinejads besök. En man som tillskrivs alla möjliga uttalanden och hånas för dem. (Till saken hör att han naturligtvis också säger en del märkliga, hatiska och idiotiska saker. ) Uttalanden som får mycket stor uppmärksamhet. Men där det också uppenbarligen används i politiska syften inte bara emot honom, utan mot Iran. En del påståenden som han sägs ha gjort har han heller inte sagt.

Okej. Ahmadinejad är en i både realiteten och i symboliken viktigare person. Men ändå. En rådgivare i utrikesfrågor. "I hate all iranians." Det känns som ett uttalande som ligger rätt i både tid och rum för en som representerar Bush-administrationen.

Fotnot: Och, visst, Daily Mail är inte en trovärdig tidning i sig. Men den här artikeln verkar trovärdig.