Det kallas "Fredssamtal".

This is fucking hilarious: Sveriges radio rapporterar:

Olmerts avgång skapar nu extra tvivel om att den mångåriga konflikten mellan israeler och palestinier ska få en lösning i år. Det finns redan en stor skepsis som också beror på den djupa klyftan mellan de palestinska grupperna.

Japp. Det är dessa två skäl som är huvudanledningarna. No questions asked. Hade det inte varit för dessa två skäl hade konflikten lösts, Im sure.

Ps! Att de två rivalerna Hamas och Fatah fortsätter att tortera varandras anhängare är förvisso ett självklart problem. Korkat, omänskligt och kontraproduktivt. Och palestinierna förtjänar onekligen bättre representanter för sin kamp. Abbas vill inte heller att Israel ska släppa ut Hamas-medlemmar ur israeliska fängelser. Så lycka till med förhandlingarna, Abbas. Du kommer säkert få din plats i historieböckerna under ordet "dörrmatta".

DN. DN 2. Jinge.

Olmerts Förakt Och Öppna Rasism Öppnar För Mer Etnisk Rensning

"

Whoever thinks its possible to live with 270,000 Arabs in Jerusalem must take into account that there will be more bulldozers, more tractors, and more cars carrying out [terror] attacks.

“Ehud Olmert, premiärminister i mellanösterns enda "demokrati".

Vem som än tror att det går att föra fredssamtal med Israel måste ta Israels öppna och mycket medvetna rasism i beaktning. Vem som än tror att det går att skapa ett Palestina måste ta Israels fortgående ockupation, etniska rensning och utbyggande av bosättningar på ockuperat område i beaktning. Vem som än tror att palestinierna ska kunna förhandla och medla med Israel måste ta medlaren USA:s löjeväckande odiskreta favoriserande av Israel i beaktning.

Annars är ju bulldozern ett välkänt gammalt vapen i Israels fortgående etniska rensning. Men det är ju också sen gammalt: brott begågna av Israel skall accepteras, till och med applåderas, såsom självförsvar, oavsett hur ologiskt det än blir ur en liberal aspekt.

Rawia Morra: Ehud Olmert öppnade sitt regeringsmöte med att berömma Shabak för avrättningen av Jalal al-Din Natsha i hans faders hus. Natsha var anklagad för att ligga bakom attentatet i Dimona.

Modern hade hämtats för att övertala sin son att överlämna sig till israelerna då han befann sig i familjens nya hus som höll på att byggas. Han vägrade. Man sköt skott, granater, satte eld på huset och sprängde det till pulver till slut när Jalal al-Din i sin desperation sköt mot angriparna. Jag har själv aldrig sett något liknande. Det var verkligen bara pulver kvar
Till modern sa man: Du kan gå nu. Du kan inte identifiera kroppen för han är “söndersmulad”. Det är vad den tillintetgorda modern berättade för media när morgonen kom. Och det jag såg på teve var svarta bitar ihopsamlade på en bår. Huvudet lär ha hittats så sent som i eftermiddagen idag.

Vad än Jalal al-Din hade gjort, så blev han där dömd och avrättad, som så många andra, utan rättegång."

Den Nya Tidräkningen I Upplands-Bro

En folkpartist, tillika kommunstyrelsens ordförande (men knappast republikan), Yvonne Stein, i Upplands-Bro säger följande angående kungabesöket som nyligen skett:” I Upplands-Bro rådde rena karnevalsyran. Många av våra invånare delar numera in tiden i före och efter kungabesöket.”

Upplands-Bro är som ni förstår inget imponerande ställe. Vare sig f.KB eller e.KB.

Källa: Dagens Nyheter 080723. Pappersupplagan.

Elitism A´ La DN

Om den globala elitens ansvar skriver idag DN-liberalen Ragnar Roos om. För honom är denna globala elit något positivt. Ledaren tar sin utgångspunkt i en bok av David Rothkopf "Superclass: The Global Power Elite and the World They Are Making som Ragnar har läst. Överlag är han positivt inställd till boken. De två delar sin syn på kapitalismens förtjänster och det positiva med dess ojämlika distribution av pengar.

”Superklassen har vuxit fram parallellt med globaliseringen, en process som på det hela taget gagnat hela världsekonomin och lyft hundratals miljoner människor ur fattigdom”.

Det är en sann liberal överdrift över individers inflytande över världshistorien. Individer som formar en elit. Det känns som om vi här tar ett par steg tillbaka i världshistorien, men:

”Globala orättvisor måste bekämpas. Det gör de bäst med liberala värden. Insiktsfulla eliter kan vrida utvecklingen mot en bättre värld - en egoistisk, kortsiktigt styrd superklass kan skjuta hela globaliseringen i sank.”

Detta är naturligtvis vad privilegierade anser om demokrati. Eliten ska styra vår värld framåt. Intressant är att Bono är med på denna lista. Han kännetecknar ”the good guys”. Om alla dessa individers inflytande var och en får ses som perifert, så är Bonos det om något. Hans inflytande över världspolitiken innebär att han får synas på fotografier med sina solbrillor med ett brett leende bredvid maktens män och bli en egofixerad symbol för Det Goda Världssamvetet.

Som exempel på en bad guy finns Ekvatorialguineas diktator Teodoro Obiang Nguema. Huruvida Bush med flera skulle kunna vara bad guys antyds naturligtvis inte. Men USA:s inflytande får väl fortfarande kategoriseras som ganska stort. För det är inte George W. Bush som individuell medlem av en elit som är av vikt.

Intressant är också att man uppenbarligen inte ser detta som ett eventuellt demokratiproblem med en elit som har så här mycket makt. Men det här är naturligtvis skrivet av en DN-liberal. Så länge eliten hyser rätt åsikter är det inget demokratiproblem. Men i artikeln finns dock ett hot mot dessa goda liberala värden. Det kommer österifrån.

”Superklassen kan välja att agera för de stora massornas välbefinnande av ren självbevarelsedrift - det kan vara det nödvändiga pris den globala eliten måste betala för att bevara stabiliteten. Den kan också ta sig dit genom att låta sig styras av klassiska värden som frihet, jämlikhet och broderskap. På den punkten ger Rothkopf uttryck för en oroande pessimism. I takt med att världsekonomins tyngdpunkt förskjuts österut får mäktiga människor från en kulturkrets som är mindre orienterad åt sådana värden större inflytande.”

Självgoda okritiska liberaler får man ibland för mycket av. Framförallt när det handlar om att selektivt välja ut lägen att vara liberal i. Det är lätt att skydda sina egna intressen. Att vara liberal när det gäller en själv. De privilegierade ser inte problemen. De skyddar sig själva. Att delar av världen lyfts ur fattigdom beror naturligtvis inte på de stora klyftorna i världen. Fattigdomen skulle vara mindre, med mindre klyftor.

Kapitalismen är inte ett system som skapar en ansvarstagande elit. Men den skapar en elit. Det vi kan förstå är med andra ord det uppenbara: kapitalismen är ett ständigt hot mot demokratin. Ragnar Roos skriver om det själv, om än utan att tänka på det. Han är mer intresserad av de ekonomiska klyftorna som en möjlighet att lyfta människor ur fattigdom. Men ekonomisk ojämlikhet främjar inte tillväxt. Med den ekonomiska ojämlikheten, och de stora klyftorna, kommer en ökad skillnad i politisk makt: som dessutom i första hand arbetar för att åter öka klyftorna. Den främjar därmed uppenbart inte demokratin.

Ekonomikommentarer kommenterar klyftor.

Hur Gör Djur

Anders Eklund har friskförklarats. Som Anders Svensson funderade: ”…det är klart han är sjuk, Anders Eklund. För annars blir livet outhärdligt.” Men det här påminner* på ett sätt om debatten om att män är djur som feminister fått äta upp mer än en gång. Men Katarina Wennstam, författare bakom två oerhört viktiga böcker, har förklarat detta på ett annat vis. Det är inte feministerna i sig som män borde vara förbannade på. Utan det är domstolarna. Det är domstolar som frikänner män, eftersom män inte kan behärska sig. Som frikänner män därför att när män väl börjat kan de inte sluta, för att män inte förstår när kvinnor inte vill. Det ligger i mannens natur. Det är inte feministerna som gör den bedömningen. Det är domstolarna som menar att män är djur. Och som det visar sig: inte bara domstolarna.

Jag läser så Motbilder. Reaktionen som kommer över Blondinbellas reaktion över sexuella trakasserier. Hon är mer eller mindre lovligt byte. Hon får acceptera tafsandet. Acceptera de sexuella trakasserierna. I grund och botten är ju något väldigt besynnerligt här. Dels det faktum att vi har en kultur som mer eller mindre utmålar hur kvinnor ska se ut: snygga, smala och sexiga. Om de sedan klär sig på det sättet: ska de tåla männens övergrepp. Detta är liberal vulgärindividualism i sitt esse: hon har valt att gå ut på nattklubb, i ”utmanande” kläder. Och männen då: nej de kan uppenbarligen inte behärska sig. Hos mannen finns inte det fria valet. Han reagerar på instinkt. Mannen är uppenbarligen ett djur. Självutnämnda liberaler som Blogge Bloggelito har också menat att Blondinbella får skylla sig själv. ”Så någon kladdade på tuttarna eller tog ett hastigt skamgrepp… om det stämmer är det inte underligt att polisen struntade i henne, för sådant händer ideligen i miljöer där unga, kåta och fulla människor vistas. Och följaktligen, om det stämmer, är hela hennes upprördhet bara ännu ett utslag av mediakåthet.”

Att polisen inte kan ta itu med sådana här incidenter är kanske inte så konstigt i sig. Värre saker händer som polisen måste ta itu med, men det är idén om att det bör accepteras som är det bisarra. Att det händer, och händer ofta, bör inte betyda att det ska accepteras. Själv blev jag förvånad när jag fick hör hur vanligt det är för ett par år sedan. Ingen har ju tafsat på mig så att säga… Jag har inte känt mig trakasserad, så vad klagar de på liksom... (Sen är det väl tämligen säkert att även äldre män tafsar.)

Katarina Wennstam berättade vid en föreläsning en historia om en 80-årig kvinna som blivit våldtagen utanför Visbys ringmurar klockan fyra på natten. Hon ställde sen frågan: Vad är din första tanke?

Många har fått erkänna att deras första tanke var: ”Vad gjorde hon där klockan fyra på natten?”

Blondinbella får istället frågan: Måste du ha så kort kjol om du inte vill bli trakasserad? Och slöja och burka är ju också fel förresten...



* Jag menar inte att det är troligt att Anders Eklund kommer att frikännas om nu någon menar att det är så jag menar att de två exemplen påminner om varandra.

Låt De Rätta Komma In

Den 20:e juli skrev Lisa Bjurwald ett litet inlägg på DN:s ledarsida, ej på nätet, om 3000 palestiniers flyktingsituation. Det var ingen kritik mot Israel, utan kritiken var riktad mot FN, och det faktum att Sudan kan tänka sig ta emot palestinier som flytt Irak-kriget. Är det vad FN kan erbjuda? FN är en fars menar Lisa.

Idag svarar en präst i svenska kyrkan, Peter Lööv, som arbetar med flyktingfrågor på DN:s insändarsida. Han menar att kritiken slår fel. ”Tragikomedin står inte FN för utan alla de länder som vägrar palestinierna asyl. Många är strandade i ökentrakterna på gränsen mot Syrien. En ström av palestinier har tagits emot av länder som Chile, Norge och Sverige. USA har hittills tagit emot nio palestinier från Irak under 2008. Flyktingarna möts av en vad Amnesty Internationell kalla ’global apati.’ ”

Som en liten fotnot tar jag åter upp Lisa Bjurwalds bibliska vädjan för att Gilad Shalit ska få återvända hem. Vad gäller palestinierna menar hon inte, Gud förbjude, att de ska få återvända hem. Däremot bör de få vara flyktingar på något bättre ställe än Sudan. Det är DN-Liberal humanism: vissa människor är mer värda än andra.

Samtidigt går det att läsa lite andra småmysiga nyheter från Israel. Israels militär gjorde en räd mot ett dagis, man tillfångatog 25 personer i Nablus, varav en kvinnlig palestinsk parlamentsledamot, en israelisk jeep körde över en palestinier för att sedan arrestera honom (han blev dock inte svårt skadad), och på en annan plats i Israel blev en palestinier attackerade av en mobb israeler när han satt i sin bil och väntade på sin syster. Några bosättare tänder eld på palestinska odlingar. Samtidigt dör en man på grund av att han inte får lämna Gaza för att få ordentlig vård. Allt detta under västvärldens hyllande av Israel. Men det är bara en vanlig dag för palestinierna på de ockuperade områdena. Inget att ringa nyhetsredaktionen för. Inget som avslutar DN:liberalernas evighetslånga liberala time-out vad gäller Israel/Palestina.

Motbilder. Rawia. Jinge. SVD

Om Vi Ska Ta Liberalismen På Allvar

Några folkpartister gick idag ut i DN och kritiserade FRA ur en liberal synpunkt och nu väntar jag på att man tar den liberala ideologin på allvar i en annan fråga med. Jag kan till och med hjälpa till på traven med en debatt-artikel som delvis är ett plagiat av dagens debatt-artikel.

Senvårens och sommarens intensiva debatt om FRA-lagen är unik i sitt slag. Många medborgare har blivit berörda, oroliga och engagerade. Det har på kort tid skapats en ny och bred rörelse för individens frihet i Sverige om FRA-lagen. Denna omfattar människor i alla åldrar, och med olika social bakgrund och politisk tillhörighet. Denna begränsning av individers rättigheter är ingenting emot de begränsningar av palestiniernas rättigheter som sker på daglig basis i Palestina. Vi vädjar därför till alla liberaler att ta ett steg tillbaka och öppna upp era liberala hjärtan för en ny och förutsättningslös diskussion om Israel och Palestina där även palestiniernas behov, rättigheter och människovärde tas med.

Det är ett allvarligt misstag att utpeka motståndet mot Israel som enbart uttryck för okunnighet, anti-semitism, och terrorism. Tro inte heller att motståndet företräds av isolerade terrorgrupper. Den upprörda debatten handlar ytterst om relationen mellan Israel och det ockuperade och belägrade palestina, något som ansvarskännande politiker, medborgare och debattörer måste ta på största allvar.

När staten Israel berövar palestinierna sina liberala rättigheter att självförverkliga sina liv berövar även Israel möjligheten till en verklig tvåstatslösning. För alla som kallar sig Israel-vänner bör vi därför också våga kritisera Israel, för Israels egen skull.

Flera nationer runt om i världen har, i skuggan av verkliga eller inbillade terrorhot, öppnat Pandoras ask när det gäller alltför långtgående motåtgärder. När man från Israels sida till exempel stänger muslimska välgörenhetsorganisationer berövar man människor möjligheten till livsnödvändiga hjälpmedel för att ta sig fram i sin vardag. Självklart måste Israel få skydda sig mot terrorism och militära hot, men de integritetskränkningar som följer med Israels agerande hör inte hemma i en modern, liberal rättsstat.

Vad vi vänder oss emot är den lösning som är implicerad i Israels själva politik gentemot palestinierna och som innebär att även andra än terrorister utsätts för integritetsinskränkningar och militära samt polisiära aktioner. Palestinierna drabbas av tusentals små inskränkningar som inte noteras av medierna, men som påverkar palestinierna i sin vardag. Vattenfrågan är ett exempel en sån fråga. Bosättarna använder fem gånger mer vatten än palestinierna som bara använder 70 % av vad WHO anser vara ett minimum för människan att använda. Den medicinska situationen är ofta akut för många palestinier, detta är något som ofta medvetet förvärras av den israeliska militären. Dagligen görs räder mot palestinska byar med förstörelse av egendom som följd. Från israeliskt håll fortsätter man att bygga ut på ockuperad mark.

När dessutom veteraner från Sydafrikas anti-apartheidrörelse menar att det finns saker med Israel/Palestina som är värre än apartheidtiden där, som till exempel förhindrandet av rörelsefriheten, bör vi som liberaler verkligen lyssna. Dessutom angående de protester i byn Nilin som skett mot muren, och dess begränsande av rörelsefriheten så har den israeliska armén gått hårt åt mot protesterna och byborna har förbjudits att till och med demonstrera mot murbygget. Man har dock från den israeliska arméns sida ljugit angående detta och menar att detta förbud gjorts i samråd med byborna.

Liberalismen slår fast att varje individ ska vara garanterad vissa okränkbara rättigheter. Liberalism kan dock allmänt sägas vara nära förbundet med individuell frihet, mänskliga rättigheter, yttrandefrihet och demokrati. Liberalismen, så som vi tror på den, menar att varje människa har samma rättigheter, oberoende av exempelvis kön, sexuell läggning, religion och etnicitet. Därför måste varje sann liberal stå upp mot det staten Israel gör varje dag mot miljoner individer som råkar vara palestinier.

(Bonus: Anna Wester. Rawia Morra. Svensson. DN )

"Ingen vind duger åt den som inte har någon hamn han ska till.”

Alliansen har inte direkt vind i seglen. Kanske är det därför de är så ofta ute och cyklar. Men man tog inte segelbåten till Gotland. Kanske för att de går på grund med sina beslut, trots att de så ofta befinner sig på djupt vatten. Men, som med FRA, letar man febrilt efter legitima skäl till sina beslut. Likt alla andra förslag som man slänger i sjön och ser om det flyter borde man ha sett att ur liberal synpunkt borde FRA-lagen sjunka som en sten. Man står sedan vid rodret, anfäkta och anamma (och vad vi andra tycker det gör detsamma), likt en onykter Kapten Haddock: som seglar på de sju haven och tror att sänkta skatter kan ska rädda Kaptenen vid det sjunkande skeppet Alliansen. Kanske man borde surfa på nätet istället för att finna råd eller nåd. Man försöker febrilt skapa en mening med sin politik annars försvann de själva i horisonten. Så även om det blåser kallt och högervindar överallt spelar det ingen roll. Ty ”Ingen vind duger åt den som inte har någon hamn han ska till.*”


* Michel de Montaigne. Läs honom i sommar.

Dagens Födelsedagsbarn: Pablo Neruda

Pablo Neruda föddes den 12:e juli 1904. Han dog några dagar efter att demokratin i Chile störtades och den USA-stödda diktatorn Pinochet tog över.

Här med en dikt: Standard Oil CO.

DN och Ytterkantspartier

DN fortsätter sin mörka vandring högerut. Man har påbörjat en smutsig kampanj där man jämför vänsterpartiet med Sverigedemokraterna: de två ”ytterkantspartierna”. DN gör det enkelt för sig. Man utvecklar egentligen inte resonemanget utan man gör som man gjort förut, bara lämnar det hängande i tomma luften. Man säger: vi behöver inte gå in på hur vi menar, vi vill bara säga: ”så är det”. (Dessutom genom att använda ordet och begreppet "ytterkantspartier" gör man vänsterpartiet till något extremistiskt och farligt.) Om man menar det mest rasistiska partiet och det mest anti-rasistiska partiet (i konkurrens med miljöpartiet och naturligtvis vissa socialistiska partier utanför riksdagen.) så har man väl rätt. Om man menar det minst liberala partiet och det mest liberala partiet så har man väl i viss mån rätt. Sverigedemokraterna har dock visat sig vara principiellt, liberalt och ideologiskt lössläppt och flexibelt. Så att man närmar sig riksdagen och kanske därmed de principiellt och liberalt flexibla Allians-partierna är kanske inte så konstigt.

DN öppnar dessutom för att alliansen, hör och häpna, ska kunna samarbeta med Sverigedemokraterna. Alliansens utväg är att regera vidare och låta sverigedemokraterna ge sitt stöd där de vill. I frågor där regeringen stöter på patrull får de i annat fall söka andra parlamentariska lösningar. Alternativet är en bred mittenregering. Den politiska kartan kan snabbt ritas om.

För vad är politik annat än ett maktspel. Principer? Nå! Låt oss förhandla.

Ps! Dessutom är inte Sverigedemokraterna i riksdagen än. DN verkar ta för givet att det kommer att ske. Man anstränger sig inte för att försöka förhindra detta, utan har nu börjat någon form av analys av hur detta bäst ska hanteras.

Att Döda Iranierna På Olika Sätt Vs. Skära Ballarna Av En Presidentkandidat

Obama har tidigare sagt att svarta fäder inte tar hand om sina barn tillräckligt bra. Detta uttalande ska ses för vad det är: en råflirt med den vita väljarkåren. Enligt vissa var det faktiskt det som fick Obamas opinionssiffror att stiga. Men den viktiga kritik som kommer från Jesse Jackson drunknar i eftersvallet av Jesse Jacksons groda, om att han ville "skära ballarna av" Obama. Det Jackson bland annat vill säga är att man bör vidga perspektivet och även se till samhället i stort. Orden bör väl ses som symboliska, men tas inte för vad de är. Att John McCain, en annan presidentkandidat – dock vit, som visat sig mer eller mindre förespråka militära lösningar gentemot Iran, skämtar om att döda iranier, är däremot något som ännu inte uppmärksammats alls i Sverige, och i mindre omfattning i USA. Även om det uttalandet kan ses som symboliskt (eftersom rökning kanske dödar för långsamt), är det trots allt betydligt allvarligare, att en man som förespråkar militära medel mot Iran skämtar om att döda iranier, än att en person kritiserar en presidentkandidat med att använda orden ”skära ballarna av.” Men media vet vilka grodor och skandaler som bör prioriteras. Medias bevakning gör att valet i USA i mångt och mycket handlar om skandaler, pengar och taktik.

Kanske är det här med att skämta om att döda iranier helt enkelt inte alls särskilt allvarligt. Men om man har någon form av tilltro, om än på den allra lägsta nivån, på diplomati kan man ju tycka att sjunga om att bomba Iran och sedan skämta om andra sätt att döda iranier på, kan ju detta vara ett övertramp värt att, åtminstone, notera. Eller är det bara jag i hela jävla världen som tycker så?

Kan DN:s Underättelsetjänst Förklara Hur De Konkreta Planerna På Att Uplåna Israel Ser Ut?

....Att han själv (Ahmadinejad) har konkreta planer på att utplåna Israel borde leda till fler skarpa fördömanden från världens demokratiska ledare - inklusive Sveriges. Om de diplomatiska reprimanderna även fortsättningsvis är verkningslösa bör vi även förbereda oss på nästa fas. När det iranska hotet mot omvärlden är bortom all kontroll kan militära insatser visa sig vara den enda utvägen.

DN-liberalerna förnekar sig inte. Men man tycker ändå att konkreta planer borde vara en världsnyhet. Jag kan inte annat än hålla med. Konkreta planer på att utplåna Israel borde leda till fler skarpa fördömanden från världens demokratiska ledare. Att detta inte gjorts när DN känner till konkreta planer på denna förintelse 2:0 är en skandal. Verkligen. Men kommer man få sitt krig? Det återstår att se.

Kanske är dessa konkreta planer från Irans håll lika konkreta som det här med de mystiska missilerna? Där någon, kanske Iran, verkar ha lagt till en missil på fotografiet. Nåväl. Det förändringar väl inget i sak för någon.

Via Biology & Politics

Nu Får Det Ta Mig Fan Vara Nog!

Nu har ett stort gäng alparier med en allvarlig släng av islamofobi fått tillräckligt mycket röster för att få igenom en omröstning om en, vågar man säga det, öppet islamofobisk lag. "Far right groups in Switzerland have collected enough signatures to force a nationwide referendum on banning minarets, the distinctive towers of Islamic architecture. In what is being seen as a sign of growing Islamophobia in Europe, more than 100,000 Swiss citizens signed a petition to halt the construction of minarets."

Vi måste vara på vår vakt! Jag tycker överlag att klimatet i europa börjar bli alltför hetlevrat rasistiskt i min smak och för den här planetens bästa. Nu måste kampen för tolerans, och alla människors lika värde, sätta igång på allvar. Det kryper allt närmare och ansvaret är allas: politikers, medias, samhällets, individernas.

Vi skulle ju leva här. I en globaliserad värld. Vilka är det som är globaliseringsmotståndare egentligen? Ska inte alla med? Jag börjar bli oroad på allvar.

Always Look From The USraeli Side Of The World

Lisa Bjurwald menar i ett litet inlägg i dagens DN på ledarsidan, så obetydligt att det inte får plats på nätet, att Irans provskjutande av missiler i en öken i Iran är ett bevis på att man bör oroa sig för Iran: att Condi Rice fick vatten på sin kvarn (Iran testar sina militära medel, gud förbjude!). Man skulle naturligtvis också kunna se det som att Iran oroar sig för attacker från USA och Israel. Men man väljer naturligtvis den tolkning som passar den egna agendan.

Lisa kommenterar i samma lilla inlägg det faktum att USA skriver avtal i Prag angående att placera amerikanska robotsköldar i Tjeckien och om Rysslands reaktion mot detta. Vita Huset avfärdar detta som att ryssarna bara försöker skrämma européerna. Detta, tycker Lisa Bjurwald, är illa nog.

Men hur kan människor i övriga världen tolka USA:s upptrappning? För det har väl aldrig varit så att USA och Israel attackerat andra länder? Kränkt andra länders gränser när det passat? Hotat om våld? Eller?

DN

Två Trista Lästips

Läs sionism: The IDF, which has been working to draw conclusions from that war (Libanon-kriget 2006), must find a way to again scare the enemy. The fear will regain (at least partly so) some of Israel’s dignity and security.

Läs US-imperialism: U.S. Republican presidential candidate John McCain, who once sang in jest about bombing Iran, on Tuesday reacted to a report of rising U.S. cigarette exports to the country by saying it may be "a way of killing 'em."

Shopocalypse Now: "...Och Medan Man Konsumerar Kan Man Se Matchen".

Stureplanmänniskor intar Båstad.
- Vi vill ha hit partyeliten, som kan lyfta en natt hos oss och ta ut det bästa av kvällen. Folk som har råd att festa på flott sätt, många av deras gäster har ju möjlighet att köpa de största och de dyraste flaskorna champagne och det är ju ofta ett likamedtecken att det blir bättre fest då, säger Fredrik Olofson.

Att Fredrik Olsson gillar att man köper de dyraste flaskorna och försöker intala andra att det blir en bättre fest för att flaskorna är dyrare är inte så konstigt. Nåväl. Dessa människor är ändå anti-epikuréer. Eller som Montaigne uttryckte det. ”Den som har stort begär saknar mycket.” Men kommersialismen bygger på denna tomhet hos människan. På att vi saknar helajävlatiden.

Alain De Botton skriver: ”Om nu dyra saker är inte kan skänka oss någon påfallande glädje, hur kommer det då sig att vi känner oss så oemotståndligt lockade av dem? Det beror på att vi begår samma misstag som mannen som led av migrän och borrade ett hål i skallbenet: därför att dyra föremål kan kännas som ett rimligt svar på behov som vi inte förstår oss på. Föremålen imiterar, i en materiell dimension, det vi har behov av på ett psykologiskt plan. Vi behöver möblera om i våra hjärnkontor, men istället lockas vi till en ny hylla. Vi inhandlar en kasmirpullover som ett substitut för en väns goda råd.”

Hela den kommersiella hysterin bygger på psykologi. Vi övertalas via knep. Ibland tämligen ologiska. Som när jag lovades en tryggad framtid av en bank med hjälp av deras fonder, men om jag svarade tillräckligt snabbt skulle jag få en snabbhetspremie i form av ett armbandsur. Som om en tryggad framtid i sig inte var tillräcklig. Men hej! Kommersialismen talar inte till vår framtid, utan till det omedelbara nuet: den omedelbara tillfredsställelsen. Den eviga hungern efter mer mättar oss aldrig.

Det beror på att kommersialismen aldrig gör oss nöjda. Vårt begär växer. Vi erbjuds bonusar. Om man ska prenumerera på en tidning erbjuds man något helt ovidkommande. Något som inte har med tidningens själva ”budskap” att göra. Slavoj Zizek förklarar det så här: “the function of this ‘more’ is to fill in the lack of a ‘less’, to compensate for the fact, by definition, a merchandise never delivers on its (phantasmic) promises.”

Så köpfesten kan aldrig ta slut. Man inbillar sig det relevanta med det dyra, och behovet, att hela tiden bjuda över, kommer att drabba stureplansfestarna. Varav de flesta säkert har roligt ikväll. Och i morgon kväll. Det betvivlar jag icke. Även om vissa kommer att ha ångest, och må dåligt. Men det är en illusion, en farlig sådan (och med den finns ett inbyggt klassförakt), att dyrare är roligare och bättre. Vi väljer att köpa vatten på flaska. Helt i onödan. Det är till och med skadligt för vår natur. Men det är inte meningen att vi ska tänka så. "Nästa års smak blir – kranvatten. Lyxkrogarna kör det redan. Fresh-vatten heter det, filtrerat kranvatten på snygg och nydiskad flaska för 50 spänn. Häftigast är nog ändå vatten med köttsmak. Bacon Delight, Beef Tenderloin eller kanske några klunkar grillkyckling. Målgruppen för FortiFido och andra producenter är hundar och katter. I USA förstås. "

Allt är bakvänt. Det är inte längre: smakar det så kostar det, utan kostar det så smakar det.

Båstad är en köpfest. Ett party. Ett evenemang. Samtidigt pågår en tennisturnering. "Medan man konsumerar kan man se matchen", som det står på hemsidan för det nya hybrisbygget i Solna, Arenastaden. Det behövdes en ny arena. (Swedbank Arena ska arenan heta, liksom var och varannan arena i Sverige nu heter.) Arenan börjar allt mer likna ursäkten till ett gigantiskt köpcentrum, Och fotbollen som ska pågå på arenan ska locka konsumenter. ”Medan man konsumerar kan man se matchen.” Fotbollen (och andra "evenemang") blir komplementet till shoppingen.

Någonting har hänt. Någonting har blivit bakvänt.

En Avvägning

"Det är en avvägning mellan integritet och säkerhet." Sa Maud Olofsson.
...Och just nu väger det tungt åt att vi inte bryr oss så mycket om det där med integritet.

Sen har jag en liten fråga. Varför gapskrattar Maud Olofsson på varenda bild jag ser med henne? Är det åt de som röstade på henne som hon skrattar?* Någonting är väldigt roligt varje gång en fotograf är i närheten i varje fall. Kanske är det för att hon ser sig själv som Doris Day sjungandes: Que sera sera, whatever will be will be. The future is not our to see. Only for FRA.

* Rent formellt är det där två frågor. Jag ber om ursäkt.

Fotnot: Av någon anledning verkar man inom FRA-förespråkaralliansen tro att man ska förutspå terrorattacker mot Sverige med den nya lagen.

"Har Ni Kärlek I Er Kultur?"

"“[The Israeli security man] took his gun out, pressing it to my head . . . Another man, who was laughing, said: “Why are you bringing perfumes?” I replied: “They are gifts for people I love.” He said: “Oh, do you have love in your culture?” ”

För någon vecka sedan skrev Lisa Bjurwald, vikarierande DN-liberal vävad från Timbro, en vädjan om en israel: en tillfångatagen israel vid namn, Gilad Shalit. En vädjan om att han skulle släppas. Det lilla inlägget avslutades med ett bibelcitat, om rätten att få återvända till sitt land (en vädjan vars svarta ironi verkar vara omöjlig att förstå för en selektiv liberal som Lisa). (Därtill: Är en israel mer värd än 10 000 palestinier?) När Mohammed Omer skulle tillbaks, hem, till ghettofängelset Gaza undrade de israeliska representanterna varför han ville tillbaks till sitt hem. Varför vill du tillbaks till det här? Sedan misshandlades Omer. Fysiskt och verbalt. Han ligger fortfarande på sjukhus. Han hade ju fräckheten att rapportera om förhållandena i Gaza och inte nog med det: han belönades för det. Att tysta palestinierna är viktigt. Västvärldens media är i grund och botten inget annat än medlöpare till detta brott mot mänskligheten. När SR skriver om protester mot muren (protester som i huvudsak är fredliga) betraktas det som ett bråk om en barriär. Sluta bråka dumma er liksom. Men det är en kamp om språket. En kamp där Israel förnärvarande har övertaget. Mycket tack vare den mäktiga allierade vännen USA.

Den sionistiska kulturen visar inte mycket prov på kärlek i sina dagliga övergrepp mot palestinierna: det enda de förstår sig på är våld, är temat i Israels vardagliga agerande mot palestinierna. Misshandeln av Omer, liksom mycket annat, tolkas ofta från liberalt håll som enstaka händelser, olyckliga, men inte något som är satt i system. Men det man vill göra är uppenbart från Israels håll. Det är att systematiskt förstöra den palestinska vardagen, den sociala, ekononomiska och kulturella. Man river inte bara olivträd och hus. Man försöker riva varje försök för palestinierna till en normaliserd tillvaro. Man stjäl inte bara mark och vatten av palestinierna. Man stjäl deras liv. Så på sätt och vis är det naturligt för Israel att bygga murar.

Fredrik Reinfeldt Möter Yatta Yankuba: Spåmännens Spåman, Mediernas Medium, Tankarnas Tänkare

Det var under ett av de fåtaliga, pliktskyldiga, besöken i förortsghettona som Fredrik Reinfeldt hittade en liten lapp som fångade hans omedelbara intresse. Den lilla lappen erbjöd honom hjälp. Det var från en spåman. Och inte vilken spåman som helst. Lappen förtäljde följande:” Jag är spåmännens spåman, mediernas medium och tankarnas tänkare. Jag är känd runt i den internationella världen. Jag kan lösa alla Era problem t ex kärlek, hälsa, familjeproblem, affärer, juridiska frågor, finansiella transaktioner, viktminskning. Du får veta hur du skyddar dig själv och din familj från fienden och hur du får dina nära och kära tillbaka in i ditt liv. Garanterat resultat. Talar även english und deutsch. Ring och boka ett möte!"

Hans namn var Yatta Yankuba.

Fredrik tog hem lappen och satte upp den på anslagstavlan. Än var det ingen panik, tänkte Fredrik, än fanns det tid kvar att rädda alliansen på egen hand. Hans självförtroende var naggat i kanten, men ännu inte helt död och begraven.

Men tiden gick. Utan att goda förändringar kunde ske. En förvirrad värld dansade runt i Fredriks huvud. Han kände sig missförstådd och så oförståeligt ouppskattad. Visst: det kanske fanns en del missförstånd angående vallöften och sånt där demokratiskt tjafs. Folket förstod inte ens FRA. Avlyssning, hade Fredrik tänk, är ungefär som att förutspå. Dessutom ville man föra en politik som skulle göra landet mer vänligt för terrorister att attackera. Kanske är därmed Yatta Yankuba ett alternativ. Både mot terrorister, kommunister och även de där viljeförslavande socialdemokraterna. Yatta kan förutspå terrorattacker. Det var något som Fredrik tänkte på angående Sten Tolgfors förklaring om hotbilden mot Sverige. "Verksamheten syftar till att upptäcka hoten innan de förverkligas, så att vi slipper få dem 'bevisade' ." Yatta borde samordnas med allt säkerhetsarbete. Han vet hur man skyddar sig från fienden och hur man får väljarna tillbaka i sitt liv… Fredriks hjärta slog ett extra slag. För det var även viktigt för att kunna förutspå folks reaktioner på borgerliga förslag! Han hade överskattat det sovande svenska folkets sömn. De hade väckts av signaldebatten. Det här var synnerligen en briljant idé. Det var bara att hoppas att inte oppositionen redan slagit klorna i Yatta.

Med en liten ängslig förväntan slog han numret. Hjärtat klappade lite extra. Som när han kysste sin Filippa för första gången. Det här kunde vara räddningen.

En signal. Ingen svarade först. Men på den andra signalen. På den andra signalen!
- Det är Yatta, jag visste att du skulle ringa, svarade en man.
- Va? Sa Fredrik överrumplat.
- Ja. Du ringde väl?
- Ja det stämmer.
- Just det, sa Yatta med en imponerande självsäker röst. Fredrik blev för en kort stund alldeles mållös.
- Vet du vem jag är? Frågade han sedan.
- Ja, men vad var det du hette nu igen.
- Fredrik.
- Fredrik det vet jag väl. Jag vet ju vad du heter, såklart. Yatta gav plötsligt ifrån sig ett bullrande skratt. Han fortsatte: Men, det jag menade var: hur var det du stavade ditt efternamn. Jag är dålig på att stava. Det är det enda jag är dålig på. Eller snarare: inte världsabäst på.
- R. e. i.n.f.e.l.d.t.
- Ja, ungefär som jag trodde. Fast med ett ä.
- Nä. E.
- Bra. Nu har vi rett ut det. (I bakgrunden hörs ett smattrande ljud.)
- Jag behöver hjälp.
- Vänta lite, avbröt Yatta, jag tänker. Det smattrande ljudet avtog. Hm. Okej. Nu ser jag. I mitt inre alltså. Du har oj. Oj! Stora problem.
- Ja.
- Du får inte med dig ditt folk.
- Nej! Precis! Precis! Fredriks tonfall blev allt mer upphetsat. Kan du hjälpa mig?
- Jag är Yatta! Mediernas medium, spåmännens spåman och tankarnas tänkare. Vad tror du?
Fredrik sade lågmält, nästan blygt: - Jaa.
- Bra. Nu ska vi se. Ett par sekunders tystnad förflöt innan Yatta sa: Du är statsminister. Du vill inte att folk ska blanda sig i för mycket har jag rätt?
- Ja.
- Det var en retorisk fråga, sade Yatta med ett mästrande tonfall.
- Okej, Fredrik kände sig som en liten skolpojke.
- Jag vet att du är liberalt flexibel. Det är bra. I min bransch gillar man intellektuellt flexibla människor. Men du. Vi har inte diskuterat mitt arvode än.
Fredrik kände en ilning av upphetsning.
- Jag kan anställa dig som konsult.
- Fel.
- Fel? Instinktiv oroskänsla drabbade Fredrik
- Du kommer anställa mig som konsult.
- Hur vet du..? Fredrik hann inte säga färdigt meningen.
- Jag är Yatta, sa Yatta kort.
- Ja, sa Fredrik lättat.
- Hör mig ut, sa Yatta. Du vill besegra dina fiender. Gott så. Jag är då det bästa du kan få. Jag är inte bara din spåman i tiden: Jag kan inte bara var din vän, jag måste vara allas vän och allas fiende, jag måste vara 100 % neutral och 100 % partisk. Jag är kontrasternas medlare. Jag har ett ansvar eftersom jag är den jag är: Yatta Yankuba, spåmännens spåman mediernas medium och tankarnas tänkare.

Fredrik var imponerad. Yatta var allt det där. Allt det där han sökte hos en konsult.
- Sen vill jag varna för att det finns klåpare i min bransch. Det är speciellt en som ni ska se upp med. Dr Mangrove. Han tror han är nåt. Han kallar sig SPÅman, men är bara ett SPÅN. Jag är som ni märker fyndig också. Jag kan ingå i er pr-stab. Faktum är att det finns de som tycker jag är världens fyndigaste spåman. Men jag är inte den som skryter. Det får andra göra åt mig. Jag kan ta ett exempel: Jag spådde en man en gång, i New York. Du vet. På ”Spåning i New York” Ha, ha.. Hur som helst. Han sa. - Yatta! Du är världens bästa spåman. - Det är dina ord, inte mina, sa jag till en åsna som hette Bill tror jag. Men det var kanske en elefant vid namn Bu... Yatta avbröt sig själv. Anywhooo. De var på flera sätt oväntat lika. Därför kan jag inte riktigt skilja de åt. Men det hör inte hit. Hur som helst angående min fyndighet. Jag har ett fynd åt er. Moroten. Ni borde byta symbol. Ni borde ha en morot istället.
- Varför?
- Morötter är goda och nyttiga att äta, sa Yatta. Dessutom har det ingenting med politik att göra. Ni måste avpolitisera folket. Blanda korten. Genom att lansera moroten stjäl ni medieutrymme för sådant som kunde användas till att granska er politik. Och ni vill, väl inte längre få er politik granskad?

Fredrik var övertygad. Många i hans allians hade fått gå. I och för sig därför att de blivit, på grund av demokratin, granskade. Yatta var därför kanske tvungen att hemlighållas. Yatta skulle bli segerkortet. I kampen mot oppositionen, det korkade folket och terroristerna. Om USA får, så banne mig måste vi med, tänkte Fredrik. USA är ju världens friaste land. För rika, vita, privilegierade män.

Torres - Samhällets Fiende Nummer Ett

Känner ni det? Hur efterdyningarna av fotbolls-EM påverkat oss. Hur fattiga vi alla blev efter Spaniens seger. Låt oss skylla på Torres och inte överdriva betydelsen av hans mål. "Torres Sköt Ekonomin i Sank" är helt enkelt god ekonomijournalistik.

Dock: börsanalytikerna kan andas ut, eller inte. Jag vet inte om ytterligare en faktor att skylla på är bra eller inte. Hur som helst: Allt kan inte förklaras med ett fotbollsmål. "Det går inte heller att skylla fortsatta börsras och konjunkturavmattningar på den spanska segern." Doh! Eller Wohoo!