Khalil Bendib. Klicka på bilden för förstorad upplevelse.torsdag 25 september 2008
måndag 22 september 2008
This Just In
Stockholmsbörsen faller igen. Attans.
Efter en stigande inledning backar Stockholmsbörsen. Cirka 45 minuter in i handeln hade börsen backat med 0,4 procent... Vänta 45 minuter?
Annars kunde man läsa i pappers-DN under rubriken "Börsanalytiker ser slutet på finansoron" verkligt vägledande kommentarer som:
"Jag skulle inte utesluta att detta är vändningen på den amerikanska marknaden. Om man får bort oron finns det förutsättningar för en uppgång på börsen."
"Låt oss hoppas att börsen har nått botten. Men det behöver inte betyda att den står så mycket högre om ett år."
Som vanligt anser dessutom människor vars levebröd är att analysera börsen och lever på att människor och företag satsar i aktier, att småsparare ska sitta still i båten och investera på börsen igen. Om inte nu, så väldigt, väldigt snart. Oväntat. Überoväntat.
Efter en stigande inledning backar Stockholmsbörsen. Cirka 45 minuter in i handeln hade börsen backat med 0,4 procent... Vänta 45 minuter?
Annars kunde man läsa i pappers-DN under rubriken "Börsanalytiker ser slutet på finansoron" verkligt vägledande kommentarer som:
"Jag skulle inte utesluta att detta är vändningen på den amerikanska marknaden. Om man får bort oron finns det förutsättningar för en uppgång på börsen."
"Låt oss hoppas att börsen har nått botten. Men det behöver inte betyda att den står så mycket högre om ett år."
Som vanligt anser dessutom människor vars levebröd är att analysera börsen och lever på att människor och företag satsar i aktier, att småsparare ska sitta still i båten och investera på börsen igen. Om inte nu, så väldigt, väldigt snart. Oväntat. Überoväntat.
torsdag 18 september 2008
Om Detta Må Ni Inte Berätta: "På 700 Tecken Ryms Inte Hela Historien".
Folke Bernadotte mördades 1948 av Sternligan. Att Folke Bernadotte mördades uppmärksammas av regeringen, däremot undanhåller man (läs Motbilder) av vilka och varför. Det anses tydligen vara oväsentligt i sammanhanget. Märkligt kan tyckas. Vanligtvis brukar ju det intressera oss vilka som är förövare och vad motivet var när det kommer till mord. Men regeringen är inte ensam om detta.
Barbro Hedvall i DN skrev en liten notis på ledarsidan om detta mord, utan att berätta vilka som stod för mordet. Mordet införlivades så bara i en berättelse om en lång konflikt med många offer, där ingen är mer skyldig än den andre. Detta är den historierevisionistiska sidan av det hela. Jag skrev ett, ganska långt, och argt mail till Barbro Hedvall angående detta och beklagade mig för hur man kan utelämna elementära fakta om konflikten (jag beklagade mig överlag om hur ”konflikten” behandlades på DN). Idag kom svaret. Hon svarade kort och koncist: ”På 700 tecken ryms inte hela historien.”
Så när det kom till berättelsen om mordet på Folke Bernadotte var man tvungen att rationalisera bort förövarna och motivet. Det är journalistik det.
Att läsa om samma mord (och detta rekommenderas): Stanley Heller, Åke Sandin
Barbro Hedvall i DN skrev en liten notis på ledarsidan om detta mord, utan att berätta vilka som stod för mordet. Mordet införlivades så bara i en berättelse om en lång konflikt med många offer, där ingen är mer skyldig än den andre. Detta är den historierevisionistiska sidan av det hela. Jag skrev ett, ganska långt, och argt mail till Barbro Hedvall angående detta och beklagade mig för hur man kan utelämna elementära fakta om konflikten (jag beklagade mig överlag om hur ”konflikten” behandlades på DN). Idag kom svaret. Hon svarade kort och koncist: ”På 700 tecken ryms inte hela historien.”
Så när det kom till berättelsen om mordet på Folke Bernadotte var man tvungen att rationalisera bort förövarna och motivet. Det är journalistik det.
Att läsa om samma mord (och detta rekommenderas): Stanley Heller, Åke Sandin
söndag 14 september 2008
John McCain, Krigshjälte?
Är det inte något märkligt (läs: avskyvärt) med att John McCain utmålas som en krigshjälte. Kan någon påminna människorna i USA om vad Vietnam-kriget var för något? Om vad och hur man bombade? Om hur många människor som dog?
Kanske är det hans minnen och erfarenhet av Vietnam som gör att han av många ses som en god framtida krigspresident. Han kan leda ett land i krig. Han har ju varit i krig. Han stod för "the surge". Samtidigt som han anses vara en president som skulle kunna starta ett nytt krig, denna gång mot Iran. Karln har ju trots allt både sjungit om att bomba Iran samt skämtat om att döda iranier. (Tänk er det motsatta? Tänk er Ahmadinejad sjungandes om att bomba USA?)
Nåväl. Det finns en hel del som talar för att USA inte kommer att anfalla Iran. Ett av skälen är att en av anledningarna till att det är lugnare i Irak än det har varit förut beror på Irans inflytande i Irak. USA drar alltså en viss nytta av Iran, och McCain, kan kamma hem poäng på ”the surge”, eftersom media har valt att okritiskt hylla "the surge". På sätt och vis är Iraks regering idag en väldigt Iran-vänlig regering. Irans goda kontakter med Muqtada Al-Sadr har säkerligen bidragit till Al-Sadrs tillbakadragande. Dessutom, och det är viktigt att tillägga, är Irak ännu ett livsfarligt land att vistas i. Med stor sannolikhet världens farligaste land. Attackerna är inte över. Våldet är i högsta grad levande.
Men, detta kommer inte erkännas av USA, och McCain (eller ens vissa liberala bedömare). Inte än på ett tag i varje fall. Problemet med att man inte erkänner detta skapar dock vidare okunnighet. Denna självförvållade okunnighet hos västerländska bedömare om sakernas tillstånd är dock farlig och bäddar för framtida misstag. Misstag som kan kosta många människoliv. Misstag som kan vara svåra att reparera.
Patrick Cockburn om Iran och Irak.
Kanske är det hans minnen och erfarenhet av Vietnam som gör att han av många ses som en god framtida krigspresident. Han kan leda ett land i krig. Han har ju varit i krig. Han stod för "the surge". Samtidigt som han anses vara en president som skulle kunna starta ett nytt krig, denna gång mot Iran. Karln har ju trots allt både sjungit om att bomba Iran samt skämtat om att döda iranier. (Tänk er det motsatta? Tänk er Ahmadinejad sjungandes om att bomba USA?)
Nåväl. Det finns en hel del som talar för att USA inte kommer att anfalla Iran. Ett av skälen är att en av anledningarna till att det är lugnare i Irak än det har varit förut beror på Irans inflytande i Irak. USA drar alltså en viss nytta av Iran, och McCain, kan kamma hem poäng på ”the surge”, eftersom media har valt att okritiskt hylla "the surge". På sätt och vis är Iraks regering idag en väldigt Iran-vänlig regering. Irans goda kontakter med Muqtada Al-Sadr har säkerligen bidragit till Al-Sadrs tillbakadragande. Dessutom, och det är viktigt att tillägga, är Irak ännu ett livsfarligt land att vistas i. Med stor sannolikhet världens farligaste land. Attackerna är inte över. Våldet är i högsta grad levande.
Men, detta kommer inte erkännas av USA, och McCain (eller ens vissa liberala bedömare). Inte än på ett tag i varje fall. Problemet med att man inte erkänner detta skapar dock vidare okunnighet. Denna självförvållade okunnighet hos västerländska bedömare om sakernas tillstånd är dock farlig och bäddar för framtida misstag. Misstag som kan kosta många människoliv. Misstag som kan vara svåra att reparera.
Patrick Cockburn om Iran och Irak.
...Och Nu Till Något Helt Annat. Eller?
Det skall protesteras mot FRA under parollen Hoppets Demonstration. Demonstrationens budord:
Vi protesterar för:
frihet
demokrati
yttrandefrihet
rätten till privata utrymmen
rätten till privat kommunikation
ett rättvist samhälle
ett fritt samhälle
mot: massavlyssning
massdatalagring
kvarhållande av massdatalagring
omotiverad videoövervakning
uppluckringen av rätten till privat kommunikation mellan
jurister och klienter
läkare och patienter
biktfäder och biktare (kontakten mellan trosförbund och dess medlemmar)
journalister och källor
uppluckringen av gränsen mellan polismyndighet och militär underrättelsetjänst
ett system byggt på misstro
Fint så. Låt mig nu lite hastigt vara en aning ofin och byta ämne. För jag kan nämligen konstatera att många som skriver under på detta och går med i en demonstration med ovan nämnda punkter också stöder Israel i sin kollektiva bestraffning av palestinierna.
Vi protesterar för:
frihet
demokrati
yttrandefrihet
rätten till privata utrymmen
rätten till privat kommunikation
ett rättvist samhälle
ett fritt samhälle
mot: massavlyssning
massdatalagring
kvarhållande av massdatalagring
omotiverad videoövervakning
uppluckringen av rätten till privat kommunikation mellan
jurister och klienter
läkare och patienter
biktfäder och biktare (kontakten mellan trosförbund och dess medlemmar)
journalister och källor
uppluckringen av gränsen mellan polismyndighet och militär underrättelsetjänst
ett system byggt på misstro
Fint så. Låt mig nu lite hastigt vara en aning ofin och byta ämne. För jag kan nämligen konstatera att många som skriver under på detta och går med i en demonstration med ovan nämnda punkter också stöder Israel i sin kollektiva bestraffning av palestinierna.
lördag 13 september 2008
Sionistisk Familjepolitik Gentemot Palestinierna Och Andra Orättvisor
Israel fortsätter naturligtvis med sina brott och den "upplysta" "liberala" västvärlden håller käften. Israel splittrar familjer: tvingar människor från västbanken till Gaza (beroende på var deras registrerade adress är någonstans), samt försöker utpressa människor att bli ”informatörer”. Vill du få adekvat sjukvård? Nå! Bli informatör! De som vägrar riskerar att dö, bli blinda eller försämra sin hälsa drastiskt.
Vad gäller att splittra familjerna innebär det faktiskt att man med tvång håller familjer isär från varandra. Om man hade någon vilja till fred med palestinierna så skulle man naturligtvis inte hålla på med såna här grymheter. Det handlar om två metoder Israel använder för att splittra familjer: dels förvägrar man ansökningar från familjemedlemmar om att få återförenas, och dels söker man med militär igenom hus för att leta upp ”illegala”. Tänk er det. Tänk er det. Du är inte skriven på adressen. Så du deporteras. Bort från din familj, bort från palestinskt område, ditt hemland, av människor som ockuperar ditt land. Borde inte en sån här familjepolitik åtminstone få våra kristdemokrater att protestera?* Äkta makar hålls separerade från varandra, barn från sina föräldrar.
Det mesta i Israels politik gentemot palestinierna är till för att splittra palestinierna. Och även förnedra palestinierna. Så tror du fortfarande på fredsprocessen? Gör du? Nä. Tänkte väl det.
* Naturligtvis inte. Lika lite som det går att vädja till liberalerna om att applicera sina liberala värderingar att gälla även för palestinierna.
Vad gäller att splittra familjerna innebär det faktiskt att man med tvång håller familjer isär från varandra. Om man hade någon vilja till fred med palestinierna så skulle man naturligtvis inte hålla på med såna här grymheter. Det handlar om två metoder Israel använder för att splittra familjer: dels förvägrar man ansökningar från familjemedlemmar om att få återförenas, och dels söker man med militär igenom hus för att leta upp ”illegala”. Tänk er det. Tänk er det. Du är inte skriven på adressen. Så du deporteras. Bort från din familj, bort från palestinskt område, ditt hemland, av människor som ockuperar ditt land. Borde inte en sån här familjepolitik åtminstone få våra kristdemokrater att protestera?* Äkta makar hålls separerade från varandra, barn från sina föräldrar.
Det mesta i Israels politik gentemot palestinierna är till för att splittra palestinierna. Och även förnedra palestinierna. Så tror du fortfarande på fredsprocessen? Gör du? Nä. Tänkte väl det.
* Naturligtvis inte. Lika lite som det går att vädja till liberalerna om att applicera sina liberala värderingar att gälla även för palestinierna.
torsdag 11 september 2008
Vill Du Ha Bevis För Att Världen Är Orättvis?
Det här är kolonialism a la sionism:
Due to growing discontent among West Bank settlers over waits at checkpoints, the IDF Central Command has launched a pilot program to test a car-identification system aimed at reducing the travel time for Israelis crossing the Green Line.
Dessa obekvämligheter ska ju naturligtvis bara få drabba palestinierna. I Byggnadsarbetarens senaste nummer går det att läsa om palestinska byggarbetare som bygger bort sitt eget land. De måste ju arbeta för att få pengar, arbeta där det finns jobb. De som har tillstånd att arbeta går till checkpointen klockan tre på morgonen. Även om den öppnar klockan 08:00. Man måste var ute i god tid. Arbetet i sin tur på bosättningarna är både farligt och självklart påfrestande.
- Vi arbetar omkring 13 timmar per dag, oftast sex dagar i veckan. Även fredagar
som är muslimsk helgdag. Under arbetet är vi hela tiden övervakade av israeliska
säkerhetsvakter. Om jag ska gå på toaletten måste en vakt följa med mig.
Kostnaden för vakten dras på våra löner, säger en palestinsk man som även betalat cirka 9000 kronor till en israel för att få arbetstillstånd.
I sann israelisk anda kan även arbetarna straffas kollektivt. Den palestinske mannens chef hade vid ett tillfälle dragit bort två veckors lön för alla arbetare när en arbetare olovligt försvunnit från arbetsplatsen. Och skadar man sig på grund av att det inte finns några säkerhetsbestämmelser så riskerar man avsked. Här finns naturligtvis inga fackliga rättigheter (och kanske har vi hittat ännu en ledtråd till varför Federley så gärna vill fira Israel.) och vakter kan misshandla arbetarna. Ibland slänger poliserna deras matlådor. De kallar det "av säkerhetsskäl."
Sen finns ju de som inte har tillstånd. De som riskerar sina liv bara att ta sig till arbetsplatserna. Bara för att få arbeta. Sen finns palestinierna som bygger själva muren.
Om man läser sådana här reportage bör man bli förbannad. Man bör känna något. Och om man hade ett uns till liberalism i sitt hjärta skulle man inte fira staten Israel, inte förrän, förbrytelserna och övergreppen mot palestinierna upphör.
Due to growing discontent among West Bank settlers over waits at checkpoints, the IDF Central Command has launched a pilot program to test a car-identification system aimed at reducing the travel time for Israelis crossing the Green Line.
Dessa obekvämligheter ska ju naturligtvis bara få drabba palestinierna. I Byggnadsarbetarens senaste nummer går det att läsa om palestinska byggarbetare som bygger bort sitt eget land. De måste ju arbeta för att få pengar, arbeta där det finns jobb. De som har tillstånd att arbeta går till checkpointen klockan tre på morgonen. Även om den öppnar klockan 08:00. Man måste var ute i god tid. Arbetet i sin tur på bosättningarna är både farligt och självklart påfrestande.
- Vi arbetar omkring 13 timmar per dag, oftast sex dagar i veckan. Även fredagar
som är muslimsk helgdag. Under arbetet är vi hela tiden övervakade av israeliska
säkerhetsvakter. Om jag ska gå på toaletten måste en vakt följa med mig.
Kostnaden för vakten dras på våra löner, säger en palestinsk man som även betalat cirka 9000 kronor till en israel för att få arbetstillstånd.
I sann israelisk anda kan även arbetarna straffas kollektivt. Den palestinske mannens chef hade vid ett tillfälle dragit bort två veckors lön för alla arbetare när en arbetare olovligt försvunnit från arbetsplatsen. Och skadar man sig på grund av att det inte finns några säkerhetsbestämmelser så riskerar man avsked. Här finns naturligtvis inga fackliga rättigheter (och kanske har vi hittat ännu en ledtråd till varför Federley så gärna vill fira Israel.) och vakter kan misshandla arbetarna. Ibland slänger poliserna deras matlådor. De kallar det "av säkerhetsskäl."
Sen finns ju de som inte har tillstånd. De som riskerar sina liv bara att ta sig till arbetsplatserna. Bara för att få arbeta. Sen finns palestinierna som bygger själva muren.
Om man läser sådana här reportage bör man bli förbannad. Man bör känna något. Och om man hade ett uns till liberalism i sitt hjärta skulle man inte fira staten Israel, inte förrän, förbrytelserna och övergreppen mot palestinierna upphör.
Ond Bråd Jävla Död I Två Parallella Nine-elevens Spår
När jag ändå är inne på ämnet om att slösa bort mänsklig potential.
En av de saker som alltid lever kvar inom mig är reaktionen efter att nyheten om attacken elfte september 2001 nådde mig. Jag blev som alla andra chockad. Jag hade precis kommit hem från mitt dåvarande jobb när jag såg nyheten på TV. Det var en horribel mänsklig tragedi. Det kändes ända in i märgen. Och USA, som trots att det är så långt bort, alltid är oss så nära. Massdöd. Jag minns hur spekulationer gick varma. Hur bilderna spelades om och om. Andra saker är dock lättare att skaka av sig:
En brasiliansk anarkistgrupp skrev följande angående elfte september 2001.
35 615 barn dog av svält den 11:e september 2001 (Källa FAO)
Offer: 35 615 barn
Var: fattiga länder
Specialinsatta TV-program: inga
Nyhetsartiklar: inga
Meddelanden från presidenten: inga
Solidaritetsaktioner: inga
Tysta minuterar: inga
Sorgstunder: inga
Organiserade forum: inga
Meddelanden från påven: inga
Aktiemarknaden: brydde sig inte
Euron: höll sin kurs
Beredskapsnivå: noll
Militär mobilisering: ingen
Konspirationsteorier: inga
Huvudmisstänkta : rika länder
Medan det andra elfte september i stort sett pågår varje dag i skymundan, ser vi verkningarna av det förstnämnda konstant. I båda versionerna berövas människor sin framtid, sina liv, i spåren av overksamhet och verksamhet, i politik och brist på politik. Så vad vill vi med vår värld? Om vi inte tror, med ögonen öppna, att en annan värld är möjlig är vi omänskliga. Så misströsta inte: att sucka är på sätt och vis att andas ut.
Andra om nine eleven: Mickey Z, Motbilder, jag själv för ett år sedan,
En av de saker som alltid lever kvar inom mig är reaktionen efter att nyheten om attacken elfte september 2001 nådde mig. Jag blev som alla andra chockad. Jag hade precis kommit hem från mitt dåvarande jobb när jag såg nyheten på TV. Det var en horribel mänsklig tragedi. Det kändes ända in i märgen. Och USA, som trots att det är så långt bort, alltid är oss så nära. Massdöd. Jag minns hur spekulationer gick varma. Hur bilderna spelades om och om. Andra saker är dock lättare att skaka av sig:
En brasiliansk anarkistgrupp skrev följande angående elfte september 2001.
35 615 barn dog av svält den 11:e september 2001 (Källa FAO)
Offer: 35 615 barn
Var: fattiga länder
Specialinsatta TV-program: inga
Nyhetsartiklar: inga
Meddelanden från presidenten: inga
Solidaritetsaktioner: inga
Tysta minuterar: inga
Sorgstunder: inga
Organiserade forum: inga
Meddelanden från påven: inga
Aktiemarknaden: brydde sig inte
Euron: höll sin kurs
Beredskapsnivå: noll
Militär mobilisering: ingen
Konspirationsteorier: inga
Huvudmisstänkta : rika länder
Medan det andra elfte september i stort sett pågår varje dag i skymundan, ser vi verkningarna av det förstnämnda konstant. I båda versionerna berövas människor sin framtid, sina liv, i spåren av overksamhet och verksamhet, i politik och brist på politik. Så vad vill vi med vår värld? Om vi inte tror, med ögonen öppna, att en annan värld är möjlig är vi omänskliga. Så misströsta inte: att sucka är på sätt och vis att andas ut.
Andra om nine eleven: Mickey Z, Motbilder, jag själv för ett år sedan,
Att Slösa Bort Mänsklig Potential
I Dagens Nyheters pappersupplaga från lördagen 30 augusti så kunde det berättas om den höga arbetsbelastningen på Enheten För hemlösa som är en del av socialtjänsten i Stockholm, samt enhetens stora budgetunderskott. Socialborgarrådet i Stockholm Ulf Kristersson kunde dock då berätta att det var ingenting han låg sömnlös över. (Enheten hade dock fått en konsult som skulle se över problemen.)
Idag kan man läsa att socialsekreterare i stort drabbas av just sömnsvårigheter på grund av den höga arbetsbelastningen. Socialsekreterare berättar hur man ibland tvingas bryta mot lagen av rent ekonomiska skäl. En färsk doktorsavhandling berättar om situationen: Där "många berättar om hög arbetsbelastning och stress, sviktande hälsa och sömnproblem, och trots att 54 procent av de tillfrågade har haft sitt jobb i mindre än två år är 48 procent redan på väg att söka nytt arbete."
En socialsekreterare berättar: - Det är ekonomin som styr socialtjänstens insatser. Människors behov kommer i andra hand.
Det är knappast socialarbetarnas egna ambitioner. Det är ganska självklart att om man ska bedriva socialt arbete att det bör göras med möjlighet till kontakt med klienterna. Att man kan ta sig tid och att det bör finnas ekonomiska resurser till olika former av lösningar. En stressad, överarbetad socialarbetare riskerar i högre grad att försumma sina klienter. Människor riskerar att komma i kläm och situationen kan raskt försämras. Så frågan är: vad för samhälle vill vi ha? (Medan vi funderar: låt oss sänka skatten med några öre till.) Det här är ett exempel på hur otillräckligt ett samhälle är med nedsippringsteorin. Socialtjänsten blir alltför ofta en städtjänst i samhället. Men ett samhälle som ägnar sig åt att öka klyftorna mellan människorna och väljer ut människor man ska satsa på är ett samhälle som slösar bort mänsklig potential. Och faktiskt, om man så vill, minskar konkurrenskraftigheten i samhället. Klyftorna inte bara dödar snabbt, de dödar långsamt. Samhällets klyftor försummar människorna i samhället som alla har det gemensamt att de bara har ett liv att leva.
Besparingar nu går före långsiktighet. För när socialsekreteraren ovan säger att det är ekonomin som styr så menar man det ur ett snävt kortsiktigt perspektiv. I grund och botten finns en risk för ökade kostnader längre fram. Man skjuter problemen framför sig. Men, säg mig den som blir förvånad, och jag ska bjuda på en kaka till kaffet.
Vi kan dock alla glädja oss åt att Ulf Kristersson sover gott om nätterna.
Idag kan man läsa att socialsekreterare i stort drabbas av just sömnsvårigheter på grund av den höga arbetsbelastningen. Socialsekreterare berättar hur man ibland tvingas bryta mot lagen av rent ekonomiska skäl. En färsk doktorsavhandling berättar om situationen: Där "många berättar om hög arbetsbelastning och stress, sviktande hälsa och sömnproblem, och trots att 54 procent av de tillfrågade har haft sitt jobb i mindre än två år är 48 procent redan på väg att söka nytt arbete."
En socialsekreterare berättar: - Det är ekonomin som styr socialtjänstens insatser. Människors behov kommer i andra hand.
Det är knappast socialarbetarnas egna ambitioner. Det är ganska självklart att om man ska bedriva socialt arbete att det bör göras med möjlighet till kontakt med klienterna. Att man kan ta sig tid och att det bör finnas ekonomiska resurser till olika former av lösningar. En stressad, överarbetad socialarbetare riskerar i högre grad att försumma sina klienter. Människor riskerar att komma i kläm och situationen kan raskt försämras. Så frågan är: vad för samhälle vill vi ha? (Medan vi funderar: låt oss sänka skatten med några öre till.) Det här är ett exempel på hur otillräckligt ett samhälle är med nedsippringsteorin. Socialtjänsten blir alltför ofta en städtjänst i samhället. Men ett samhälle som ägnar sig åt att öka klyftorna mellan människorna och väljer ut människor man ska satsa på är ett samhälle som slösar bort mänsklig potential. Och faktiskt, om man så vill, minskar konkurrenskraftigheten i samhället. Klyftorna inte bara dödar snabbt, de dödar långsamt. Samhällets klyftor försummar människorna i samhället som alla har det gemensamt att de bara har ett liv att leva.
Besparingar nu går före långsiktighet. För när socialsekreteraren ovan säger att det är ekonomin som styr så menar man det ur ett snävt kortsiktigt perspektiv. I grund och botten finns en risk för ökade kostnader längre fram. Man skjuter problemen framför sig. Men, säg mig den som blir förvånad, och jag ska bjuda på en kaka till kaffet.
Vi kan dock alla glädja oss åt att Ulf Kristersson sover gott om nätterna.
"Bara Rödvinskommunister Går På Teater" von Holstein, leg. pajas.
Ständigt denna Johan Staël von Holstein, leg. Pajas. Han utträder nu ur kommunistrådet, förlåt, mittåt, kulturrådet. Han gör det med von Holsteins patenterade intellektuella glans och värdighet: ”Bara rödvinskommunister går på teater.”
Och visst. Hans problem med teatern kan väl delvis ha att göra med att på scen måste skådespelarna agera tillsammans och för att kunna göra detta måste man repetera tillsammans. Allt i sann kollektivistisk kommunistisk anda. Och sedan med en publik som tittar på i grupp, allt som oftast i kollektiv tystnad. Det är inte heller så konstigt att von Holstein hade problem med att skriva ett kulturmanifest, med tanke på att kultur nästan blivit synonymt med kommunism för von Holstein.
Intressant att notera är alltså hur många av dessa individer (en annan leg Pajas: Fredrick Federley till exempel) som pläderar hårt arbete och engagemang visar sig inte ha tid att engagera sig i vissa projekt. Som om man faktiskt inte behöver anstränga sig , utan att ens blotta symboliska närvaro skulle lösa problemen som andra ställs inför. Hybris? Självupptaget? Joråsatteh...
DN Motbilder Svensson Åsa Linderborg
Och visst. Hans problem med teatern kan väl delvis ha att göra med att på scen måste skådespelarna agera tillsammans och för att kunna göra detta måste man repetera tillsammans. Allt i sann kollektivistisk kommunistisk anda. Och sedan med en publik som tittar på i grupp, allt som oftast i kollektiv tystnad. Det är inte heller så konstigt att von Holstein hade problem med att skriva ett kulturmanifest, med tanke på att kultur nästan blivit synonymt med kommunism för von Holstein.
Intressant att notera är alltså hur många av dessa individer (en annan leg Pajas: Fredrick Federley till exempel) som pläderar hårt arbete och engagemang visar sig inte ha tid att engagera sig i vissa projekt. Som om man faktiskt inte behöver anstränga sig , utan att ens blotta symboliska närvaro skulle lösa problemen som andra ställs inför. Hybris? Självupptaget? Joråsatteh...
DN Motbilder Svensson Åsa Linderborg
söndag 7 september 2008
FOX News Recycling
Fox News är en ständig källa till min pessimism vad gäller USA.
Det är också oroväckande att Fox-kritiker och mer liberala människor tvingas jobba så hårt för att få bort Obamas "stämpel" som muslim.
lördag 6 september 2008
Det Beror På Vem Det Handlar Om
Det finns många som är imponerade av Sarah Palin. Och som är redo att försvara henne på grunder man inte skulle försvara andra. Se: The Daily Show.
fredag 5 september 2008
Ännu En Domstol Som Påstår Att Män Är Djur
Vad gäller den omdebatterade våldtäktsdomen, där den åtalade har medgett att kvinnan sagt nej och sade att han måste bända isär hennes ben, men trots detta blev frikänd så framstår det återigen som så att kvinnor är betydligt mer komplicerade varelser än män. Kvinnor har en fri vilja medan männen är djur som saknar fri vilja. Kvinnan hade ett val. Att lägga sig på den där sängen eller inte. Mannen hade inget val. Han handlade instinktivt som ett djur och våldtog kvinnan. Hon låg ju där liksom. Det är tydligen domstolens tolkning ännu en gång. Katarina Wennstam får mer vatten på sin kvarn. Alltså får kvinnan skylla sig själv. Hon var ju den enda med möjligheten att välja. Den enda med ansvarspotential.
Mer: Ida Gabrielsson. Via Ali Esbati.
Mer: Ida Gabrielsson. Via Ali Esbati.
Gudmundson Felsurrar
Gudmundson om vice-presidentkandidat Palin:
"Visst är hon kvinna, men inte enbart. Hon är, så att säga, ingen minoritetsrepresentant. Hon är heller ingen Hillary Clinton, utan någon man faktiskt skulle vilja ha som både granne, middagssällskap och chef.”
Gudmundson känner denna kvinna väldigt väl tydligen. Redan efter en vecka. Och efter att ha läst många artiklar ur US-amerikansk press kan man gissa. Han har fascinerats utöver det vanliga av denna osedvanligt komplicerade kvinna som är något så ovanligt som mer än bara kvinna. Så komplicerad att:
Sarah Palins person trotsar alla försök till beskrivning.
I meningen efter beskriver han henne:
Hon är skönhetsmiss och hockeymorsa, avhållsamhetsförespråkare med gravid tonårsdotter, kvinnlig guvernör i den manligaste av delstater, friluftsvän för oljeexploatering, elegant men lantis, vapenälskare och fembarnsmor. Och oändligt stolt över vad hon har åstadkommit – inte inkvoterad av något jämställdhetsombud, utan med hårda nypor och skinn på näsan.
För som vi vet är kvinnor annars för det mesta bara kvinnor: når de någonstans är de inkvoterade. Män blir ju aldrig inkvoterade av andra män. (Som om det inte är betydligt vanligare att det är en fördel att bara vara en man. Kvinnor måste alltid bevisa mer än män, men låt oss lämna det därhän.) Dessutom radar Gudmundson upp saker som tydligen ska föreställa motpoler som skönhetsmiss och hockeymorsa, elegant men lantis. Och friluftsvän? Nåväl. Hur som helst. Sarah Palin är en kvinna i Gudmundsons smak. Eller den bild av henne han fått serverad. Hon är mer än bara en kvinna.
Gudmundson beklagar sig över att ingen i alliansen lyckas slå så fort på bara en kväll. "...om man ser tillbaks på de två regeringsåren är det ingen av dem som kommit i närheten av det genomslag Sarah Palin fick på en enda afton." Men kanske säger det också något om hur demokratin och hur valrörelsen fungerar i USA. Mitåt: det säger en hel del. Det är lobbyismens demokrati, PR-demokratin framför andra. Den ur borgerlig synpunkt, riskfria demokratin.
Jinge skriver om samma sak, fast har en helt annan syn än jag på Gudmundssons ledare.
"Visst är hon kvinna, men inte enbart. Hon är, så att säga, ingen minoritetsrepresentant. Hon är heller ingen Hillary Clinton, utan någon man faktiskt skulle vilja ha som både granne, middagssällskap och chef.”
Gudmundson känner denna kvinna väldigt väl tydligen. Redan efter en vecka. Och efter att ha läst många artiklar ur US-amerikansk press kan man gissa. Han har fascinerats utöver det vanliga av denna osedvanligt komplicerade kvinna som är något så ovanligt som mer än bara kvinna. Så komplicerad att:
Sarah Palins person trotsar alla försök till beskrivning.
I meningen efter beskriver han henne:
Hon är skönhetsmiss och hockeymorsa, avhållsamhetsförespråkare med gravid tonårsdotter, kvinnlig guvernör i den manligaste av delstater, friluftsvän för oljeexploatering, elegant men lantis, vapenälskare och fembarnsmor. Och oändligt stolt över vad hon har åstadkommit – inte inkvoterad av något jämställdhetsombud, utan med hårda nypor och skinn på näsan.
För som vi vet är kvinnor annars för det mesta bara kvinnor: når de någonstans är de inkvoterade. Män blir ju aldrig inkvoterade av andra män. (Som om det inte är betydligt vanligare att det är en fördel att bara vara en man. Kvinnor måste alltid bevisa mer än män, men låt oss lämna det därhän.) Dessutom radar Gudmundson upp saker som tydligen ska föreställa motpoler som skönhetsmiss och hockeymorsa, elegant men lantis. Och friluftsvän? Nåväl. Hur som helst. Sarah Palin är en kvinna i Gudmundsons smak. Eller den bild av henne han fått serverad. Hon är mer än bara en kvinna.
Gudmundson beklagar sig över att ingen i alliansen lyckas slå så fort på bara en kväll. "...om man ser tillbaks på de två regeringsåren är det ingen av dem som kommit i närheten av det genomslag Sarah Palin fick på en enda afton." Men kanske säger det också något om hur demokratin och hur valrörelsen fungerar i USA. Mitåt: det säger en hel del. Det är lobbyismens demokrati, PR-demokratin framför andra. Den ur borgerlig synpunkt, riskfria demokratin.
Jinge skriver om samma sak, fast har en helt annan syn än jag på Gudmundssons ledare.
Hans Bergström Felsurrar
Hans Bergström blir man inte av med i första taget. Hans Bergström har varit i USA och färgats av USA:s politiska skala, där även höger blir vänster. (Kan det bero på deras förvirrade koncept där republikanerna är röda?) På krönikerplats skriver han om valet i USA. (Han har på denna plats faktiskt hyllat Per Ahlmark för att denne fick rätt i alla sina profetior angående Irak-kriget. Det ni.)
” Men med sitt tal i Denver bytte Obama riktning. Han är nu den högst traditionelle demokraten, långt till vänster politiskt med attacker mot "de rika" och mot företagsamheten och med en mycket aggressiv ton mot John McCain. Ett positivt budskap om "hopp" ersattes av en negativ beskrivning av Amerika som ruttet.”
Amerika som ruttet? Hade Obama sagt något liknande hade han varit kölhalad, Fox News hade helt enkelt satt den frasen som repeat och låtit alla ”nyhetsankare” ta en semester till november och Obamas kandidatur hade varit begravd sex fot under marken. Och vadå? Obama långt till vänster? Nåväl. Vänta. Bergström är inte färdig med sitt nonsens:
Clinton bröt ny mark, bland annat med sin plädering för handel och med sin välfärdsreform. Obama framträder nu närmast som protektionist och socialist.
Socialist? Skriver Hans Bergström denna artikel som ett arbetsmaterial att inkludera i en jobbansökan till att bli en ”expert” på Fox News? För Hans Bergström är det som om det inte existerar klasskillnader i USA. Hans Bergström skriver om ”de rika” inom parantes som om klasskillnaderna i USA vore försumbara. Sen kommer en diskussion om taktik och en något besynnerlig slutsats med klassiskt borgerligt folkförakt:
Han ville säkert också nå fram till Hillary Clintons mer jordbundna väljare. Men det har skett till priset av fräschör.
Till priset av fräschör? Bergström fortsätter en diskussion om valet som visar på uppenbara brister i USA:s demokrati. Fixeringen vid individerna. (Jag menar: de har George W. Bush som president nu. Vad är hans styrka? )
Med det som har hänt på bara några dagar är att John McCain har tappat sitt till synes starkare kort: erfarenheten. Barack Obama har förlorat något av sitt starkaste kort: att företräda en ny typ av gränsöverskridande politik för en ny generation.
På något vis håller annars människor, framförallt i den övriga världen (där nästan alla människor bor), på Obama för att alternativet är så mycket sämre. Det här handlar om USA. Landet där man tagit risken ur demokratin. Kapitalet, storföretagen, och miljardärerna har inget att oroa sig för. Man kan få någon som är mindre lismande. Obama är inget hopp för vänstern. För kapitalet finns bara bra kandidater. Den stora massan kommer att få politiker vars agenda står långt till höger om dem själva. I USA, liberalernas drömland, har man tagit risken ur demokratin. Bara högerkandidater kan vinna valet. Oavsett vad Hans Bergström felsurrar om.
Nej, Obama är mannen. För alla utom ett oroväckande stort gäng neokonservativa människor varav många styrs av ren xenofobi och religiös fanatism. Demokraterna hade ett konvent, som var så jippofierat, att man tagit politiken ut ur politiken. Obama talar om hoppet. Om Change you can believe in. Men vad finns att believa in? Förändring? Obama är taktiker, skicklig retoriker, och har onekligen karisma till skillnad från den komiskt gråe John Kerry som var demokraternas förra kandidat. Men vad som verkligen ska göras återstår att bevisa. Han är på flera fronter betydligt mindre radikal än Hillary Clinton och framförallt John Edwards.
Melissa Etheridge äntrade så scenen för demokraterna på konventet. Drog “Give peace a chance”. Skämtar någon? Obama har möjligen insett vikten av diplomati. Men han är Demokrat. Han har Biden vid sin sida. Han kan komma att bli USA:s president. Give peace a chance känns mest som en modern ironisk slagdänga. Något Killing-gänget har skrivit.
Det republikanske konventet var tydligen fattigt på substans. Men att McCain skulle ha stulit "change"-temat är inte helt sant. Det har helt enkelt varit på var mans läppar. Dagens Nyheter skriver vid sitt återkommande nutidstips ”att det här valet kan bli hur kul som helst.” Nej, det kan det faktiskt inte.
” Men med sitt tal i Denver bytte Obama riktning. Han är nu den högst traditionelle demokraten, långt till vänster politiskt med attacker mot "de rika" och mot företagsamheten och med en mycket aggressiv ton mot John McCain. Ett positivt budskap om "hopp" ersattes av en negativ beskrivning av Amerika som ruttet.”
Amerika som ruttet? Hade Obama sagt något liknande hade han varit kölhalad, Fox News hade helt enkelt satt den frasen som repeat och låtit alla ”nyhetsankare” ta en semester till november och Obamas kandidatur hade varit begravd sex fot under marken. Och vadå? Obama långt till vänster? Nåväl. Vänta. Bergström är inte färdig med sitt nonsens:
Clinton bröt ny mark, bland annat med sin plädering för handel och med sin välfärdsreform. Obama framträder nu närmast som protektionist och socialist.
Socialist? Skriver Hans Bergström denna artikel som ett arbetsmaterial att inkludera i en jobbansökan till att bli en ”expert” på Fox News? För Hans Bergström är det som om det inte existerar klasskillnader i USA. Hans Bergström skriver om ”de rika” inom parantes som om klasskillnaderna i USA vore försumbara. Sen kommer en diskussion om taktik och en något besynnerlig slutsats med klassiskt borgerligt folkförakt:
Han ville säkert också nå fram till Hillary Clintons mer jordbundna väljare. Men det har skett till priset av fräschör.
Till priset av fräschör? Bergström fortsätter en diskussion om valet som visar på uppenbara brister i USA:s demokrati. Fixeringen vid individerna. (Jag menar: de har George W. Bush som president nu. Vad är hans styrka? )
Med det som har hänt på bara några dagar är att John McCain har tappat sitt till synes starkare kort: erfarenheten. Barack Obama har förlorat något av sitt starkaste kort: att företräda en ny typ av gränsöverskridande politik för en ny generation.
På något vis håller annars människor, framförallt i den övriga världen (där nästan alla människor bor), på Obama för att alternativet är så mycket sämre. Det här handlar om USA. Landet där man tagit risken ur demokratin. Kapitalet, storföretagen, och miljardärerna har inget att oroa sig för. Man kan få någon som är mindre lismande. Obama är inget hopp för vänstern. För kapitalet finns bara bra kandidater. Den stora massan kommer att få politiker vars agenda står långt till höger om dem själva. I USA, liberalernas drömland, har man tagit risken ur demokratin. Bara högerkandidater kan vinna valet. Oavsett vad Hans Bergström felsurrar om.
Nej, Obama är mannen. För alla utom ett oroväckande stort gäng neokonservativa människor varav många styrs av ren xenofobi och religiös fanatism. Demokraterna hade ett konvent, som var så jippofierat, att man tagit politiken ut ur politiken. Obama talar om hoppet. Om Change you can believe in. Men vad finns att believa in? Förändring? Obama är taktiker, skicklig retoriker, och har onekligen karisma till skillnad från den komiskt gråe John Kerry som var demokraternas förra kandidat. Men vad som verkligen ska göras återstår att bevisa. Han är på flera fronter betydligt mindre radikal än Hillary Clinton och framförallt John Edwards.
Melissa Etheridge äntrade så scenen för demokraterna på konventet. Drog “Give peace a chance”. Skämtar någon? Obama har möjligen insett vikten av diplomati. Men han är Demokrat. Han har Biden vid sin sida. Han kan komma att bli USA:s president. Give peace a chance känns mest som en modern ironisk slagdänga. Något Killing-gänget har skrivit.
Det republikanske konventet var tydligen fattigt på substans. Men att McCain skulle ha stulit "change"-temat är inte helt sant. Det har helt enkelt varit på var mans läppar. Dagens Nyheter skriver vid sitt återkommande nutidstips ”att det här valet kan bli hur kul som helst.” Nej, det kan det faktiskt inte.
onsdag 3 september 2008
Så Ni Tror Att Fox News Och Bill O´Reilly Är Undantaget Som Bekräftar Regeln? Jag Ger Er: CNN och Glen Beck.
För den som skrattar nervöst åt Fox News och Bill O´Reillys högervridna ”journalistik” bör ta sig en titt på CNN och Glen Beck.
Harvard-professorn i nationalekonomi Jeff Frankel råkade säga följande på CNN tidigare i år:
"Alla skattesänkningar hittills har främst gått till de rika och jag tycker det är, det är dags att ge en del av det till låginkomsttagarna, arbetande amerikaner".
Svaret från Glen Beck löd:- Tack för att du kom hit, Stalin. (Via Bryhns Ekonomikommentarer).
Annars är Glen Beck väl känd som islamofob gone mad. När Keith Ellison blev den första muslimen i kongressen i USA ställde Glen Beck följande hysteriska fråga:
“Jag har varit nervös inför den här intervjun med dig, för vad jag känner för att säga, är “ Sir! Bevisa för mig att du inte jobbar med våra fiender. Jag anklagar dig inte för att tillhöra fienden, men det är så jag känner och jag tror att en hel del amerikaner känner samma sak.”
Som bevis för att han själv inte avskyr muslimer anger han det faktum att han har varit i en moské. Glen Beck lyckas med att motsäga sig själv på ett fascinerande sätt. Ellison säger här att han inte behöver bevisa någonting. Beck hävdar då att "det ber jag dig inte om", fastän det är det som intervjun går ut på.
Och i samma stund som han bedyrar att han inte tror att Keith Ellison tillhör fienden anklagar han densamme för att göra det. Av någon anledning så måste muslimer världen över bevisa sin oskuld. Det behöver inte "vi" kristna. (Mer Beck)
Det här är media i USA. Sad but true.
Harvard-professorn i nationalekonomi Jeff Frankel råkade säga följande på CNN tidigare i år:
"Alla skattesänkningar hittills har främst gått till de rika och jag tycker det är, det är dags att ge en del av det till låginkomsttagarna, arbetande amerikaner".
Svaret från Glen Beck löd:- Tack för att du kom hit, Stalin. (Via Bryhns Ekonomikommentarer).
Annars är Glen Beck väl känd som islamofob gone mad. När Keith Ellison blev den första muslimen i kongressen i USA ställde Glen Beck följande hysteriska fråga:
“Jag har varit nervös inför den här intervjun med dig, för vad jag känner för att säga, är “ Sir! Bevisa för mig att du inte jobbar med våra fiender. Jag anklagar dig inte för att tillhöra fienden, men det är så jag känner och jag tror att en hel del amerikaner känner samma sak.”
Som bevis för att han själv inte avskyr muslimer anger han det faktum att han har varit i en moské. Glen Beck lyckas med att motsäga sig själv på ett fascinerande sätt. Ellison säger här att han inte behöver bevisa någonting. Beck hävdar då att "det ber jag dig inte om", fastän det är det som intervjun går ut på.
Och i samma stund som han bedyrar att han inte tror att Keith Ellison tillhör fienden anklagar han densamme för att göra det. Av någon anledning så måste muslimer världen över bevisa sin oskuld. Det behöver inte "vi" kristna. (Mer Beck)
Det här är media i USA. Sad but true.
En Oxytocinsocialistisk Folkpartist?
Alexander Bard kallade sig själv för ett par månader sedan för socialist, tack vare oxytocinbehovet. Eller som han uttryckte det: ”Vi är inga individualister utan flockdjur, det är därför jag är socialist”. Å andra sidan var han öppen för flera ideologiska alternativ. Nu ska karln gå med i Folkpartiet. Efter att ha förhandlat* med två partier verkar det alltså som om folkpartiet blev valet.
Jan Björklund är nöjd. Bard är ju en ”frisk fläkt” (kanske som vindflöjel). Det finns ju som bekant en del som behöver vädras ut i Folkpartiet. Å andra sidan, det där med socialist. Det har han ju aldrig varit. Med eller utan oxytocinbehovet. Det förstår man en rad in i hans analys av samhället.
* Politiken av idag alltså. Man förhandlar med partier om vilket man ska tillhöra. Det måste vara tidens tempo.
Jan Björklund är nöjd. Bard är ju en ”frisk fläkt” (kanske som vindflöjel). Det finns ju som bekant en del som behöver vädras ut i Folkpartiet. Å andra sidan, det där med socialist. Det har han ju aldrig varit. Med eller utan oxytocinbehovet. Det förstår man en rad in i hans analys av samhället.
* Politiken av idag alltså. Man förhandlar med partier om vilket man ska tillhöra. Det måste vara tidens tempo.
En Lovande Vice-President, Eller?
Först säger hon sånt här: (med video)
“Pray for our military. He [Palin's son] is going to be deployed in September to Iraq – pray for our military men and women who are striving to do what is right for this country – that our leaders, our national leaders are sending them out on a task that is from God, that’s what he have to make sure we are praying for, that there is a plan and that it is God’s plan.”
Sen har hon ingen aning om vad en vicepresident gör. Hennes erfarenhet av utrikespolitik består i av att hon är granne med Ryssland, vilket för pajasarna på Fox News är tillräckligt. Men om det väl blåser stromvindar om henne så handlar det naturligtvis om andra saker. Som hennes gravida 17-åriga dotter.
Nåväl. Inget av det ovan förvånar. Vilket är en skrämmande slutsats.
“Pray for our military. He [Palin's son] is going to be deployed in September to Iraq – pray for our military men and women who are striving to do what is right for this country – that our leaders, our national leaders are sending them out on a task that is from God, that’s what he have to make sure we are praying for, that there is a plan and that it is God’s plan.”
Sen har hon ingen aning om vad en vicepresident gör. Hennes erfarenhet av utrikespolitik består i av att hon är granne med Ryssland, vilket för pajasarna på Fox News är tillräckligt. Men om det väl blåser stromvindar om henne så handlar det naturligtvis om andra saker. Som hennes gravida 17-åriga dotter.
Nåväl. Inget av det ovan förvånar. Vilket är en skrämmande slutsats.
tisdag 2 september 2008
Amy Goodman Från Democracy Now Arresterad
Amy Goodman, den välkände men för den privilegierade eliten obekväma journalisten, arresteras utanför St Paul när hon och sina kollegor ska bevaka Republikanernas konvent.
Hon, och sina kollegor är nu släppta, men vad som kommer att hända med eventuella åtal, återstår att se.
Se www.democracynow.org
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)